In med dig i nålsögat kamel

I förnekelsen

2012-02-22T18:37:00.001+01:00

Igår tyckte jag ju att det började killa i halsen, men så tänkte jag att det säkert bara var på grund av ångor eftersom jag hade tvättat några burkar med T-röd på jobbet. Och så var det ju asjäveljobbigt att springa och då berodde det på att det var så lerigt och tungt i marken. Och så frös jag hela kvällen, men det berodde förmodligen på att pannan inte hade startat som den skulle efter sotningen i måndags. Och så svettades jag som en gris hela natten, men det berodde förstås på att pannan jobbade för högtryck efter att ha varit avstängd. Och så gjorde det ont i hela kroppen när jag steg upp, men det var väl träningsvärk då. Specifikt ont gjorde det i halsen, men det var väl en släng av DeeWees killförkylning bara. Trött som FAN var jag också, men det är väl inte så konstigt när man jobbar och stressar och har sig hela tiden. Så jag svepte en Treo, denna universalmedicin som ju liksom både är uppiggande och smärtlindrande, och så åkte jag till jobbet. Frös som en hund trots att Salvatore har fixat värmen i The Queen of Volvo. Hunden i mitt sällskap frös däremot inte, så här borde man kanske anat ugglor i mossen, men lever man i förnekelse så gör man. Jobbade och tyckte det var motigt och jobbigt och kände mig allmänt TRÖGTÄNKT, värre än vanligt ska väl kanske tilläggas. Dålig deal när man håller på med viktiga och skitsvåra saker som MÅSTE vara klara senast fredag eftermiddag. Och alla kroppens leder kändes som att de hade rostat ihop helt och hållet och var inte alls med på noterna utan tjurade och värkte. Bubblade i mig en Treo till frukostfikat och ytterligare en till lunch, men det hjälpte föga.

Kom hem, fick för mig att kolla om jag kanske hade lite feber, vilket inte har inträffat på åratal, men någon gång ska det ju ske och varför inte nu? Tänkte mig en liten nätt höjning inom normalfördelningskurvan i stil med 37,5, men nähä, 38,8 visade termometern på, trots en rätt så rejäl Treokonsumtion under dagen. Nu ligger jag nedbäddad och tycker livet är djävligt orättvist eftersom jag snudd på är PISKAD att jobba imorgon och på fredag oavsett hur läget är. Det är jag och Martin Luther.

Bra saker just nu: Bärbar dator, trådlöst internet, svt play och en liten tax som har bäddat ner sig själv under mitt täcke.
Dåliga saker: VIRUS. Dessa obligata intracellulära parasiter (bra uttryck som jag snappade upp när jag pluggade biologi) kan ju förslagsvis ta och DÖ. Helst till imorgon. Gud, fixar du? Tack på förhand.

Fet tisdag

2012-02-21T18:13:00.001+01:00

I helgen var vi och hälsade på hos The Wendels, där det visade sig att DeeWee hade drabbats av en riktig killförkylning. Den vandrande virusbomben Adrian sympatihostade lite han med, och nu idag tyckte jag att det började killa olycksbådande i halsen. Sprang min lilla runda efter jobbet och det kändes otroligt motigt, fast jag tror mest att det berodde på att grusvägen förvandlats till en lerpöl, så det var tungt och slirigt och kanske inte riktigt vad man behöver när man är i uppstartsfasen av löpträningen. Gode gud, om du hör det här. Jag har varken tid eller lust eller ork att bli sjuk just nu. SCHYSSTA!

Sur är jag också av cirka en miljon anledningar. Så sur att jag tackade nej till en semla i vredesmod. Det var dumt, men nu är det för sent att backa bandet. FUCK.

Blue monday

2012-02-20T20:16:00.000+01:00

Jobbstress. Vad fan. Jag är faktiskt mormor, sedan i lördags dessutom två gånger om eller dubbelt upp så att säga. Och en mormor ska väl ändå inte behöva befatta sig med affärssystem som inte vill kommunicera med andra system, eller trilskande processteknik, eller obegripliga databasmysterier. En mormor ska väl typ vara hemma och koka sylt.
ELLER?

PS. Köpte en trisslott idag. Bad Mats på Konsum att plocka ut en som det var 25 000 i månaden i 25 år på. Ska skrapa den så fort jag får tid. Typ till hösten eller så.

På spåret vecka 7

2012-02-19T17:43:00.000+01:00

Vi fick titta på finalomgången av På spåret på svt.play (bästa uppfinningen ever) den här veckan på grund av spänningshuvudvärk från helvetet i fredags kväll. Man måste ju vara skärpt, fast i det här fallet hjälpte det inte eftersom vi bara fick ihop 33 poäng och därför fick spö av Erik & Martina Haag (37 p), men piskade upp Jenny & Niklas Strömstedt (19 p). Musikfrågorna var ju SKITSVÅRA, och vi fick noll poäng på Bollnäs eftersom jag gol GÄVLE i ett mycket tidigt skede utan att lyssna på om man var på väg dit eller från. Så kan det gå. Tog däremot både Dar-Es-Salaam och Marseille på 8 poäng och Oskar hann få ur sig Muhammed Ali sekunden innan Haagarna på Vem Där-frågan (jag satt som vanligt som ett frågetecken), så vi får väl ändå känna oss hyfsat nöjda.

Jaha. Undrar vad man ska göra nu på fredagskvällarna framöver?

1 good 1 bad

2012-02-19T11:20:00.001+01:00

Bra saker: PLUSGRADER. Och lite sol. Nästan all snö är borta nu, det snöoväder som i förrgår hotades "skulle drabba hela landet" blev inte mer än ett stilla duggregn här nere hos oss. Man bara: IN YOUR FACE, Kung Bore. Uppskattade också extremt mycket att se norrlänningar i snöstorm på tv-nyheterna, eller det är förstås synd om dom, men det är lite så det ska vara, enligt mig. Snö i norr, plusgrader i söder. Ordning och reda.

Dålig sak: Vår källartrappspadda Lynette hittades död i morse. Hade hon frusit ihjäl eller var hon bara gammal? Sorgligt i vilket fall som helst. Hoppas det kommer en ny hyresgäst i år. Känner lite skuldkänslor, var det vårt fel? En utvändig källartrappa är kanske inget optimalt vinterställe för en padda, och Lynette hade bara en golvbrunn och ett gammalt bilbatteri som inredningsdetaljer i sitt hem. Det är nästan så att flickan med svavelstickorna hade det lite bättre. Note to self: Homestajla trappan paddvänligt till nästa vinter. Eventuellt: sök hjälp.

Spänstigheten vet inga gränser

2012-02-19T11:08:00.001+01:00

Idag stegs det upp i gryning och arla morgonstund, redan vid sjusnåret var jag uppe och studsade och Oskar anslöt någon kvart senare. Så går det när man har blivit så sabla gammal och orkeslös att man går och lägger sig nästan pinsamt tidigt en lördagskväll.
Men så får man saker gjorda också, dagen efter kvällen före åtminstone. Denna morgon och förmiddag har vi hunnit med att äta frukost och läsa alla delarna i Skånska Dagbladet, som låg i brevlådan idag istället för Dagens Nyheter. Kul med omväxling, tyckte kanske tidningsutdelaren. Vi har även stökat undan det trista jäveljobbet med att bära ner tre pallar (sammanlagt drygt 2 ton) pellets i källaren, och under tiden vi slet och släpade med det så det jäste det en bröddeg på spisen. Nu är det snart dags att grädda, och sedan ska vi åka och besöka The Wendels, inklusive släktens senaste nytillskott, Oliver, 1 dag ung, och vi räknar med att landa där innan klockan slagit 12.00. Så går det till när man maximerar sin helg.

Mvh svartpensionär_68.

Two minutes past midnight

2012-02-18T11:29:00.002+01:00

Möjligen är jag en smula partisk, men jag tycker nog att världen har blivit lite finare på sista tiden.

Finaste lillprinsen Oliver

The return of the queen of Volvo

2012-02-17T18:49:00.000+01:00

Till dig som googlade på "bilen startar inte" och hamnade här vill jag bara säga: Här finns dessvärre ingen hjälp att få. Om bilen inte startar är jag nämligen tämligen hjälplös. Tur då att man har Salvatore, riddaren i den skinande rustningen, som kan det här med hjärt- och lungräddning för gamla Volvobilar. Eller ja, ridderligheten kan väl diskuteras, riddare gjorde väl en massa ädelmodiga saker på grund av ett slags kall, och här förhåller det sig mer som så att Salvatore är värd sin vikt i guld och vet om det. Så idag fick jag punga ut med närmare femtusen spänn, och då kan man ju verkligen hålla sig för skratt. Det är väl ungefär vad jag skulle få för bilen om jag sålde den på Blocket, inbillar jag mig, till "gatans pris" som en kille på försäkringsbolaget maniskt upprepade när vi hade en diskussion om huruvida det var lönt att ha bilen helförsäkrad eller ej längre. (Svaret var: ej, och det berodde på att man bara skulle bli ersatt med "gatans pris" om något skulle hända, och minus självrisk så var det i princip ingenting. Är det bara jag som tycker att det här med "gatans pris" låter lite väl ghettobetonat och ingen terminologi för en som jobbar på ett försäkringsbolag?)

Men hur som helst, Salvatore ska ju också leva, och eftersom Queen of Volvo har varit så sabla hygglig mot mig i alla år, jag har ju ändå ägt den här bilen sedan omkring 1997 och faktiskt inte behövt lägga ner många kronor på reparationer (förrän nu då), så får man väl ändå tycka att det är värt det. Älskar ju min bil, åtminstone så länge den startar och tar mig från A till B, vidare till C och sedan tillbaks till A igen utan större åthävor.

Det officiella felet på the Queen of Volvo var att bilstereon drog sjukt mycket ström, tydligen även efter att den stängts av, och på en helg kan det mycket väl ladda ur ett batteri helt och hållet (tydligen var batteriet fullständigt urladdat istället för fullständigt fulladdat som vår laddare påstod, note to self: skaffa ny batteriladdare) plus att en kabel till (eller om det var från) batteriet var felkopplad så det blev glapp.
En gång i tiden hade jag en vacker vit bilstereo av märket Nokia. Enda felet med den var att den var av typen "kassettradio", och det var kanske lite ovärdigt att behöva hålla på att spela av skivor och hantera trassliga kassettband när man nyligen överlevt ett millenniumskifte och allt. Och dessutom led mitt ex, som använde bilen ibland, svårt av att det var så undermålig ljudbild, så när han en vacker dag kom dragandes med en flådig Kenwood-bilstereo så protesterade jag väl inte direkt när han ville sätta in den i min bil. Sagt blev gjort och jag var nöjd, men inte mitt ex, för den flådiga Kenwoodspelaren matchade inte de futtiga inbyggda Volvohögtalarna. Och dessutom hade det här med mp3-spelare precis kommit ut på marknaden, och mitt ex kunde inte leva med sig själv om han inte hade Det Senaste inom ljudteknik. Han inhandlade därför en ny och ännu flådigare Kenwoodstereo med mp3-spelarfunktion för helt sjukt mycket pengar, och dessutom utrustades bilen med extra högtalare, basförstärkare, slutsteg och specialkablar för gissningsvis en rätt så rejäl slant. En hel djävla helg gick åt till att koppla ihop skiten, ett antal säkringar small och jag tyckte att man kanske skulle vända sig till en fackman, men mitt ex påstod att han visste precis vad han gjorde och efter mycket pillande och trixande och knapptryckande blev ljudbilden till sist sådan att mitt ex tyckte att den var uthärdlig, och sedan tog vi en premiärtur (under vilken han blev vansinnig för att jag inte insåg SKILLNADEN, eller rättare sagt inte brydde mig om den) och nästa morgon var bilen stendöd. Detta berodde på att mitt ex blandat ihop några sladdar så att fläkten inte längre stängdes av automatiskt när motorn stängdes utan fortsatte att jobba tills batteriet tog slut. Det blev till att memorera att stänga av den för hand, och eftersom inte heller stereon var kopplad via tändningen så blev en liten procedur med knapptryckningar och reglagevridningar ett pris man fick betala för att ha en maffig bilstereo. Jag tyckte det var dumt, men enligt mitt ex så var det istället jag som var dum som hakade upp mig på såna petitesser nu när ljudbilden hade blivit så förnämlig.

Ja, men för att göra en lång historia kort så var mitt ex otrogen med typ hela Sverige, och utan att gå in på några bodelningsdetaljer (ska spara dom till memoarerna) så befriade jag honom från lägenhets- och bilnycklar fortare än någon kunde säga "Farlig förbindelse" och sedan kunde han FETGLÖMMA att få tillbaks sin djävla bilstereo.

Problemet med fläkten och tändningen kvarstod, men som med så många andra problem så lär man sig jobba runt dom istället för att lösa dom. Men nu har Salvatore, eller egentligen är det hans anställde, kopplat allting rätt igen. Så nu har jag en bilstereo som stänger av sig när man stänger av bilen. Fläktar som startar när man startar bilen. En bil som startar.
Känner mig väldigt nöjd med det, faktiskt.

2012-02-15T18:59:00.000+01:00

Klockan närmar sig halv sju och jag är nyss hemkommen efter att dels ha jobbat in den timme jag var tvungen att sluta tidigare igår (och kom ändå hem en timme senare än normalt på grund av lokaltrafiken) för att kunna baxa iväg Queen of Volvo till Salvatore Bildoktorn, och dels efter att ha jobbat över pga jävelmycket att göra.

Dessutom ringde dom från bilverkstan och hade inte hittat något speciellt fel på bilen och nu startade den minsann snällt och vänligt varje gång. Det enda som var onormalt var att bilstereon drog jättejättemycket ström, typ 1 ampere per timme. Det tyckte inte jag lät jättejättemycket, men normalvärdet var tydligen omkring 0,02 ampere, så det var väl rätt mastigt i alla fall. Fast då skulle väl batteriet vara URLADDAT istället för FULLADDAT, kan man ju tycka. Gillar verkligen inte den här typen av diffusa fel. Antingen ska saker bara fungera, eller så ska de vara helt sönder och därmed också gå att laga. Inte fungera för det mesta och inte alls ibland.

Fick i alla fall semla av Oskar idag på grund av att vi missade Alla Hjärtans Dag igår eftersom snudd på hela kvällen (kändes det som i alla fall) gick åt till att bogsera bil. Av mig fick han ingenting, om man inte ska räkna att jag gav bort en polotröja (innan jag visste om det här med semlorna). Tror inte det kan räknas som kärleksgåva eller en altruistisk handling, för jag gillar inte polotröjor. Oklart varför jag ens haft en i min ägo, men jag tror den kan ha legat i någon kasse med kläder som jag fått när någon rensat garderoben och så har jag tänkt att den kanske kan komma till nytta när det är riktigt kallt ute. As if. Jag använder ju inte ens halsduk när det är tjugo grader kallt.

Och så väntar jag på det nya barnbarnet. En vecka över tiden idag, är det inte dags att titta ut snart då?

En liten hyllning till Runåbergs så här på Alla Hjärtans Dag

2012-02-14T19:14:00.003+01:00

Beslöt att muntra upp mig själv på den hittills rätt så pissiga alla hjärtans dagen med att beställa lite fröer. Eller det brukar bli rätt så mycket fröer när jag kommer igång. Velade en sekund mellan Runåbergs och Impecta, men även om Impecta är billigare och har ett enormt sortiment så älskar jag Runåbergs av hela mitt hjärta och vill gynna dom i alla lägen. För att de verkar vara såna hyvens typer som, trots att de är en firma som livnär sig på att sälja frön, ändå är otroligt generösa med tips om hur man odlar sina egna fröer och som villigt delar med sig av diverse odlingstips och recept, och som gillar det ekologiska och att bevara gamla odlingsvärda sorter istället för att fylla upp sortimentet med en massa sketna F1-hybrider som, möjligen med undantag av Krösus Sork och Joakim von Anka, inte gör någon människa glad.

Och på 90-talet, när det skulle bli förbjudet att sälja fröer som inte var registrerade i EU, vad gjorde Barbro och Johnny på Runåbergs då? Jo, de SKÄNKTE bort fröerna istället eftersom förbudet bara gällde vid försäljning, och sedan var det upp till var och en om man skulle råka vilja ge ett högst frivilligt ekonomiskt stöd i samband med sin beställning. ÄLSKAR den sortens civila olydnadstricks, man bara: IN YOUR FACE, EU. (Sen fick Sverige dispens från förbudet, men den är på väg att löpa ut nu och fan vet hur det blir sen, men det blir inte till det bättre för någon, utom möjligen med undantag för Krösus Sork och Joakim von Anka).

Finns alltså alla skäl i världen att handla på Runåbergs, så nu ska jag strax lägga en liten beställning. Viktigast: tomater, gurka, squash, BRYSSELKÅL. Vilken sort? Early Half Tall, Falstaff eller Darkmar 21? ALLA TRE? Svårt att välja, angenäma bekymmer.

Alla hjärtans dag 2

2012-02-14T17:38:00.001+01:00

Nyss återkommen från en resa i dödsrikets dal, snudd på. Hatar att bogsera, hatar att bli bogserad, och då har jag aldrig ens en gång provat att bli bogserad i en strömlös bil, förrän idag då. För vet ni vad som händer då? Det visste inte jag, men jag fick smärtsamt erfara att utan el blir det inget tryck i servosystemet. Och då kan jag säga att det LILLA problemet är att man får ta i som en rysk kulstöterska när man ska svänga. Det verkliga problemet är att man har inga bromsar. När man trampar på bromspedalen känns det som att trampa på ett betonggolv, och det händer ungefär lika mycket. Ett DJÄVLA dilemma för überkontrollmänniskan är väl att uttrycka saken milt.
Andra saker som inte heller fungerar när man är strömlös är vindrutetorkarna. Att bogsera en bil i nollgradigt snöslask utan vindrutetorkare är inte heller någon dans på rosor, kan jag vittna om nu. Efter 100 meter såg jag ingenting. Och då menar jag ABSOLUT ingenting. Allt var bara en grå gröt. Ingen sikt och inga bromsar. Überkontrollmänniskan säger nej tack. Om Jesus hade uppenbarat sig och erbjudit sig att ta över ratten på min strömlösa Volvo 740 där och då så hade jag nästan kunnat tänka mig att bli religiös i utbyte. Nu gjorde Han inte det, så därför kan jag sitta och utlova sånt här i efterhand med gott samvete. Tror Jesus har lite humor. Eller jag hoppas att Jesus har lite humor eftersom jag har en Jesusdocka på toaletten som heter WC-Jesus. Själv tycker jag det är jätteroligt, men det kan ju hända att Frälsaren är av en annan åsikt. Vi får se.

Hur som helst: Överlevde MARDRÖMSFÄRDEN. Nu ska jag elda i kaminen och dricka te för att häva chocken.

Alla hjärtans dag

2012-02-14T15:56:00.000+01:00

Alltså inte för att vi brukar "fira" alla hjärtans dag på något speciellt sätt här hemma eller så. Men att tvingas nobba fika-inbjudan med hembakade kärleksmums från The Wendels för att man måste bogsera sin bil till verkstaden känns ju synnerligen B.
B som i Bil. B som i Bogsering. B som i Boring.

Status quo

2012-02-13T19:03:00.004+01:00

Status på bilbatteri: Fulladdat. Varmt och gosigt efter att ha stått inomhus och myst hela dagen.
Status på bilstart: Fortfarande totalvägran.

Det enda det där djävla dyra batteriet från Mekonomen åstadkommer är att tända en liten röd lampa som lyser när man öppnar framdörrarna. Det skulle mycket väl kunna vara den mest värdelösa funktionen på hela bilen, men just nu är det det enda som fungerar. SJUKT OVÄRT om ni frågar mig.

Bara att rätta in sig i kollektivtrafikledet med andra ord. Känner mig måttligt nöjd med detta.

Positivt: Att bilen ändå skulle lämnas på 1000-milaservice på torsdag. Kunde ju ha varit: Nej, tyvärr, det finns inga tider på bilverkstan på flera veckor. Även positivt att det bara är några hundra meter till busshållplatsen (härifrån) och att bussen går hela två gånger i timmen (vardagar på dagtid). Kunde ju ha varit många kilometers vandring till en buss som bara gick morgon och kväll två gånger i veckan. TYP. Man kunde även bott i Afrika och fått springa miltals varje dag för att hämta vatten, och på så sätt blivit en världsberömd kenyansk löpare. Olika falla ödets lotter.

BILEN, JAG SAKNAR DIG!

Müslin från himmelriket

2012-02-13T17:46:00.000+01:00

Idag prov-åt jag min egenhändigt tillverkade müsli. Den var så god så att Guds änglar satt och grät tårar för att de inte fick smaka. Det här hade jag i:
- Rågflingor
- Havregryn
- Amarantfrö
- Linfrö
- Pumpakärnor
- Solrosfrön
- Tranbär
- Gojibär
- Russin
- Honung

Blandade sedan 50/50 müsli och färsk frukt och täckte hela härligheten med yoghurt. GOTT SÅ DET KNULLAR I TRUTEN, som Nikky med flera skulle ha uttryckt det.

Versalernas dag

2012-02-13T17:22:00.000+01:00

Har precis kommit hem efter en djävla skitdag som inleddes med att bilen, the queen of all Volvos, vägrade starta. HATAR NÄR BILEN INTE STARTAR. Inte ett djävla dyft hände när jag vred om startnyckeln, vilket indikerade urladdat batteri och det var väl själva FAAAN, batteriet är nytt sedan i somras och ska väl för farao kunna stå en helg och tåla några minusgrader utan att klappa ihop, men nähädå. HATAR BATTERIER SOM LADDAR UR SIG. Startkablar på, bilen, eller rättare sagt batteriet, vägrade lik förbannat att kommunicera. HATAR KOMMUNIKATIONSSVÅRIGHETER. Jag VET att det är batteriet, för min bilradio är kopplad förbi tändningen och även den, radion alltså, var stendöd, vilket den rimligtvis inte borde ha varit om det till exempel varit fel på tändningen. Blev så arg att jag sparkade på bilen, förlåt bilen men jag HATAR ATT BÖRJA DAGEN MED ATT HA OFLYT. En blick på klockan sade att nu var det bara att välja, lämna eländet och springa till bussen eller stå kvar och försöka sig på att få liv i batteriet via några hemliga Bosse Bildoktortricks. HATAR BOSSE BILDOKTORN. Om det finns några såna tricks så känner i alla fall inte jag till dom, så jag valde att att älga iväg mot busshållplatsen. HATAR ATT ÅKA BUSS. Oskar tog in batteriet och satte det på laddning, och då tjöt det trotsigt att det var fulladdat. HATAR DEN HÄR TYPEN AV FEL. Men det är säkert någon form av SNÖ som har letat sig in till batteriet och fått det att frysa. HATAR VINTERN.

Och så här värdelöst är det att åka buss: Första bussen går halv sex, är i stan klockan sex. Sedan tar det cirka en halvtimme att gå till jobbet från stan. I normala fall gillar jag att gå, men jag HATAR ATT GÅ NÄR JAG HAR EN TID ATT PASSA. Är på jobbet vid halv sju och jobbar då till tre istället för till två som jag är van vid. HATAR ATT INTE FÅ SLUTA KLOCKAN TVÅ. Sedan går det en buss hem tio över tre, den hinner jag inte med eftersom jag inte är i stan förrän halv fyra. Då går nästa buss inte förrän tio i fyra, alltså måste jag vänta, HATAR ATT VÄNTA, samt drälla omkring på stationen och trängas med folk i tjugo minuter. HATAR ATT TRÄNGAS MED FOLK. Sedan kommer bussen som hela djävla världen ska åka med och så ska man låta sig fraktas hemåt och är hemma i runda slängar halv fem, två timmar senare än jag brukar. Det duger inte. Det är för mycket tid som går till spillo, MIN TID. Så kan man väl i och för sig invända att det ligger 2 x 30 minuters powerwalk insprängt i detta onödiga tidsblock och i vanliga fall när jag kommer hem vid halv tre och därefter utforskar världen tillsammans med Remus, tax med rätt att döda, så är ju klockan kanske nästan lika mycket i alla fall, men det är skillnad. Ett djävla INDUSTRIOMRÅDE där lastbilar dånar fram i parti och minut och stänker ner en med smutsig snömodd uppfyller faktiskt inte mina krav på schyssta naturupplevelser. Och även om det är gott om tid på hemvägen så HATAR JAG FORTFARANDE ATT GÅ NÄR JAG HAR EN TID ATT PASSA.

Nyss ringde Gud och sa att versalerna var tillfälligt slut på lagret, så jag får väl klicka på "publicera" istället.

Flitiga Lisa

2012-02-12T14:30:00.001+01:00

Vad som hunnits med så här långt idag:
- Gått långpromenad plus spårat med tax - check
- Bakat bröd - check
- Bakat kakor - check
- Gjort egen müsli - check
- Gjort ett pajskal och förgräddat detta - check
- Sett ett avsnitt av Äkta människor på svt play - check
- Surfat, läst bloggar, uppdaterat fotodagbok - check
- Burit in ved - check
- Skottat bort ett decimetertjockt lager blötsnö från gårdsplan och uppfart - check check CHECK. Det var inte vad jag ville ha på min agenda idag eller någonsin, faktiskt. Misstänker dessutom att vår granne Snökuken är död, eftersom båda deras bilar står på uppfarten men INGEN HAR VARIT UTE OCH SKOTTAT ÄN. I normala fall skulle han stått och finjusterat vinklarna på sina geometriskt fulländade snöhögar vid det här laget. Någonting måste alltså ha hänt.

Men det är i alla fall plusgrader ute. Två stycken. Och nu har det slutat snöa. Och idag blir det brysselkål till middag, ja inte bara det förstås, men som tillbehör. Mmm....brysselkål. Alla goda ting är tre.

Jag tar tillbaks allt

2012-02-12T11:48:00.001+01:00

Skulle aldrig ha skrivit det där om bra snö igår, för genast började vädergudarna att gnugga händer och tänka generösa tankar. Vaknade i morse och noterade att världen var avsevärt mycket vitare än igår, och nu, drygt 4 timmar senare, vräker snön fortfarande ner i dasslocksstora formationer. SLUTA GENAST.

Sockertoppen heter denna kulle. Snart med korrekt färgsättning.

Okej vintern

2012-02-11T22:10:00.001+01:00

Trodde aldrig någonsin att jag skulle ha något positivt att säga om vintern, men OKEJ. Den här rysskylan eller vad det är, har i alla fall åstadkommit att den snö som fallit är bra snö, i den mån snö nu kan vara bra. Den är fluffig och superlätt och jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen, för det känns ju lite orimligt att den skulle ha smält bort när det varit i snitt tio minusgrader de senaste veckorna, men idag när jag var ute på första tvåtimmarspromenaden sedan kennelhostehelvetet började (vilket ironiskt nog var samma helg som första snön föll över Ankeborg), så var det barmark på alla vägar av sig själv liksom. Det är ju lite skillnad jämfört med den vanliga tunga satans blötsnön som man klafsar omkring i och som sedan fryser till stenhårda vallar och formationer som ALDRIG (känns det som) smälter.

Men en sak kan jag lova, och det är att det kommer att vara exakt lika mycket mördarsniglar och fästingar till sommaren som alla andra år. Är det en mild vinter så fryser de inte ihjäl som det är tänkt, är det jävelvinter så ligger de och myser under snötäcket istället. Nu har det ju varit rätt så kallt i kombination med ganska lite snö (här) och då kan man ge sig FAN på att det är en ypperlig kombination för överlevnad av enligt mig typiskt onödiga varelser i vilket fall som helst, bara vänta och se och kom ihåg var ni hörde det först.

På spåret vecka 6

2012-02-10T21:11:00.000+01:00

Kvällens omgång var sjukt svår, men ÄNTLIGEN lyckades Lag Soffan (33 p) ta och dänga till dom av oss dittills obesegrade Jenny & Niklas Strömstedt (29 p), och även förstås Ylva & Anna-Charlotta (25 p). Vår inledning var svag, Uddevalla klarade vi inte alls, Genua på kanske 4 poäng, men sedan smackade vi in Cambridge på 8.

OCH JAG KUNDE KVÄLLENS "VEM DÄR?" FÖRST AV ALLA. Visserligen var det Sven Wollter och visserligen har jag varit gift med Ankeborgs svar på Karl Marx en gång i tiden, men ändå. Blev nästan euforisk och tyckte att de andra lagen skulle få tre minuspoäng. Och på musikfrågan räckte det med en enda ton på Shine on you crazy diamond för att jag skulle gasta Pink Floyd, och efter ett ackord på nästa låt kom det ett "NICK DRAKE" från Oskar. Hade det varit på tid så hade vi vunnit överlägset, det är jag helt övertygad om.

Nu: Irene Huss-film på kanal 9, sämsta svenska deckarserien ever, vem kom på att LASSE BRANDEBY skulle spela polischef? Det går ju inte att ta på allvar. Men varför slita på så briljanta hjärnor som våra?

Världen är inte längre sig lik

2012-02-10T18:59:00.000+01:00

Plusgrader i Lapplandsfjällen stod det på SMHI:s hemsida, en sajt som jag kanske besöker höst en gång varannan vecka under vår, sommar och höst, och minst tre gånger om dagen när det är jävelvinter. Plusgrader i Lapplandsfjällen, jag har väl aldrig hört på maken så löjligt. Vad fan ska dom med dom till? Härnere i söder får vi minsann plågas med utlovade 7-12 minusgrader och då tycker inte jag att det är rimligt att folk som är vana vid att praktiskt taget ha vinter året om ska få glassa i plusgrader sådär helt oväntat redan i februari. DET ÄR MINA PLUSGRADER! GE HIT!

Vårbruk

2012-02-10T17:38:00.001+01:00

Okej, man ska kanske inte klaga på vintern när den inte började förrän i mitten av januari. 2010 började den ju till exempel i november och höll på nästan lika länge som i landet Narnia när Vita Häxan hade makten och Aslan var någon annanstans och styrde och ställde. Men jag är så TRÖTT på kylan och snön nu, jag vill ha sol, plusgrader, tussilago och "Aftonbladet testar sommarens nya glassorter" på löpsedlarna.
Surfar in på Runåbergs och Impecta och kollar runt lite. Snart dags att beställa tomatfröer, brukar beställa cirka TUSEN sorter. Man kan aldrig få för mycket tomater. Förra sommaren fick alla någon sjukdom och dog jämmerdöden. Inte en enda djävla tomat blev det. Och gurkorna var slut redan i september månad, året innan åt vi vår sista hemodlade i början av november. I kid you not.
Mmmm...odla tomater. Då är det vår. Även om det fortfarande är februari.

Det var inte jag, eller okej, det var jag

2012-02-10T16:20:00.002+01:00

Till er som var på Ica strax efter 15.00 idag. Hon den där som kom inlufsandes i (nya!) Adidasbyxor och grå luvtröja och illsvettades som en gris, hon var inte i klimakteriet utan hade bara varit ute och sprungit en runda (och var mycket nöjd med det). Och anledningen till att hon bara köpte ett gravljus var inte att någon näradödenupplevelse var förestående, utan berodde på att hennes bästis fyller år idag, och det måste firas även om han ligger på kyrkogården sedan snart tre år tillbaka.
Ifall ni undrade alltså. Det gjorde ni förmodligen inte, men jag berättar det ändå.

Plötsligt händer det...lite

2012-02-10T16:13:00.001+01:00

Idag när Stefan och jag var ute och gick vår lunchpromenad så pratade vi nästan oavbrutet om träning, något av ett favoritsamtalsämne faktiskt, och jag beklagade mig nästan oavbrutet hur i helvetes djävla TRÖGT det går med min löpning. Inte trögt som i långsamt tempo, för är det någon som ger långsamt tempo ett ansikte så är det undertecknad oavsett hur vältränad jag är. Jag är helt enkelt inte särskilt snabb, har aldrig varit, kommer gissningsvis aldrig att bli det heller. Jag är mer som ett tjurigt gammalt gotlandsruss som lunkar på i kölvattnet av fullblodslöparna (a k a Tord och Magnus). Men det är inte det som är grejen för mig, poängen är just att bara kunna lunka på, lägga kilometer efter kilometer bakom sig och ändå känna att man kan fortsätta lite till, lite till och ytterligare lite till och ändå ha krafter kvar till en avslutande spurt (mycket viktigt). Det är det som är målet, men det är som sagt helvete vad det går trögt. Jag har ju någon slags minnesbild av hur det var att vara lite mer vältränad, när det var fullt rimligt att sticka ut och springa en mil efter jobbet. Nu verkar det vara en rent övermänsklig uppgift att jogga i lugnt tempo 30 minuter i ett svep utan att vara tvungen att fuskgå lite efter 20. Visst vet jag att kondition är en färskvara och eftersom jag har gått och dragits med min djävla fotskada i nästan 3 år så är det ju som att börja om på ny kula. Men att det skulle vara så satans TRÖGT att komma igång. Och så djävla JOBBIGT! Hade jag vetat det innan så hade jag nog aldrig gett mig på det igen, faktiskt. Det är nästan så att jag börjar tvivla på att jag hinner komma i form till Humlestafetten (som är i maj och jag ska springa 4 km), så fansjävlajobbigt är det.

Sådär gick jag och beklagade mig för Stefan idag på lunchpromenaden, och det var väl inte helt lyckat med tanke på att jag ett par timmar senare stod och snörde på mig mina Saucony och var redo att ge mig ut. Men! Idag tog jag mig runt hela min blygsamma runda utan att behöva gå en enda gång! Jag ska inte säga att det inte var jobbigt, för det var det, men det kändes mer NORMALT jobbigt, inte stannar-jag-inte-snart-så-kommer-jag-att-dö-jobbigt. Men inte heller jag-kan-lika-gärna-promenera-omkring-på-stan-med-en-latte-lätt förstås, utan som ett helt normalt träningspass helt enkelt. Just nu känns det som: I AM BACK!

En puckel är avklarad. Fler återstår, men den första är alltid värst. Känner mig alltså mycket mycket nöjd just nu.

Hjältar

2012-02-09T19:31:00.002+01:00

Satt och slölyssnade på kulturnyheterna som rapporterade från Berlins filmfestival. Där nämndes bland annat den svenska filmen Hjältar, och så visades ett klipp med tjejer och hästar. Googlade lite snabbt och fick fram följande information: Historien utspelar sig i ett förortsstall beläget mellan motorvägar och kraftledningar. Här försöker de unga tjejerna Linnea och Jenny att förena hästarna och stallvärlden med det annalkande tonårslivet. Tillvaron gungar när vänskap ställs på sin spets och rivalitet och maktkamp tar vid och jag bara: ååååh, det här är ju en film helt i min smak, MÅSTE SES! Både socialrealism och hästar och tonårstjejgrejer i en och samma film, det kan ju inte bli annat än lyckat, tänkte jag.
Har i och för sig aldrig sett en "hästfilm" som varit direkt BRA (även om jag förmodligen skrev Svarta Hingsten som "Bästa film jag sett" i någon Mina Vänner-bok när jag var 12). Vet inte vad det är med stallmiljö som liksom inte riktigt gör sig på film, för det är verkligen inte så att det saknas intriger och starka personligheter och dramatik i verkligheten, snarare tvärtom. Men när det ska bli film så är det antingen astöntigt (typ Klara) eller helt overkligt (t ex Flicka, den bruna mustangen eller Mannen som kunde tala med hästar). Eller så gör man helt orealistiska scener bara för att det ska se bra ut på film, typ kommer GALOPPERANDE in på stallbacken, eller sitter av och leder iväg hästen utan att dra upp stigbyglarna först (allvarligt, INGEN gör så på riktigt). Känner att jag nästan har ett kall här, att göra THE REAL HORSE MOVIE, hur svårt kan det vara liksom? Bara i vårt stall finns ju material till att göra en såpa som skulle kunna visas varje dag i ett trettiotal år. Ankeborgs svar på Emmerdale Farm: Hem till stallet.

Har inte vågat mig på Apflickorna än, vill så gärna tro att den är bra (fast voltige är ju...sådär), men alla jag känner som har sett den säger att den är Så. Djävla. Värdelös. Så jag avvaktar väl ett tag, tills jag ramlar över den gratis på något sätt.

Men den här filmen då! HJÄLTAR. Åh, det lät så bra. En film helt i min smak! Ända tills jag fick syn på det finstilta, att det var en kortfilm, bara 15 minuter lång. Då svalnade ju intresset rätt så avsevärt. Kortfilmer är så sabla meningslöst, tycker att folk som gör kortfilm skulle ha spö. Vad hinner man visa på 15 minuter liksom? Fan, det där djävla klippet som visades på kulturnyheterna var ju nästan hela filmen.

MÄÄÄÄH! Besvikelse!

Varför tar det så lång tid på apoteket, VA?

2012-02-09T17:22:00.002+01:00

Idag skulle jag till apoteket och hämta ut lite receptbelagt stuff. När man ska göra det får man inte ha bråttom, för allt som händer på apotek sker i valiumtempo. Här i byn har apoteket uppgraderats till Kronans Droghandel, men det är ju samma personal som innan så någon större skillnad märker man inte.

När jag kom till apoteket, sorry, Kronans Droghandel, var det inte en kotte där. Det bådade ju gott, för annars är det ju vanligt att man hamnar bakom någon pensionär som ska hämta ut någon av sina 300 olika hjärt- och blodtrycksmediciner utan att veta vilken och sedan ska det diskuteras "vad doktorn sagt" i evigheter medan man själv långsamt drivs mot vanvettets rand. Så en tom apotekslokal kändes som sagt hoppingivande, det här skulle ju gå på nolltid. Jag stegade fram till kassan, singlade flott över mitt körkort och ordet "e-recept" i en och samma handling. Ett ögonblick, hördes en knarrig vitrocksstämma från andra sidan disken, där stod en uråldrig apotekskvinna som uppenbarligen höll på med något kinkigt moment på dataskärmen och det där med nolltid gick upp i rök ganska så omgående. Men till slut hade hon fått ordning på vad-det-nu-var och då kunde hon minsann ta sig an mitt ärende. Medan hon rörde sig i slow motion mellan disken och de olika läkemedelsförvaringsställena så kom jag på att jag kunde passa på att köpa fluorsköljning, för den är nästan slut. Heter det fluorsköljning eller är det själva verbet för sånt man gör på kommando av fluortanten? Ja, hur som helst, jag menar själva fluoret (låter inte rätt, fluor är ju ett grundämne och jag tror ju inte att det säljs på flaskor på apoteket direkt. Men men.). Min tandläkare är nämligen den nya fluortanten, inte så att han kommer hem till mig med en bricka med plastmuggar på, men han har sagt att jag ska fluorskölja, så då gör jag det.
Jag tog en flaska fluorsköljningsmedel (låter inte heller riktigt rätt) och ställde på disken och väntade tålmodigt på att apotekskvinnan skulle hämta medicin, skriva ut etiketter, dubbel- och trippelkolla allt och sedan scanna in. Så fick hon syn på fluoret. Om man köper en sån får man en sån här tandkräm på köpet, meddelade hon och halade fram en tub med ett för mig okänt märke. Jag tackade och tog emot, även om jag aldrig använder något annat än Dentosal eftersom jag inte står ut med tandkräm som löddrar. Men gratis är gott och den kunde man ju alltid ge bort till någon behövande. Apotekskvinnan scannade in tandkrämen, men på skärmen deklarerades det att den kostade 26 kronor. Det hade jag ju inte lust att betala för någonting som jag inte ville ha, och apotekskvinnan tyckte också det var märkligt. Kanske hjälpte det om jag drog mitt MedMera-kort? Jag provade, men ingenting hände. Då fick apotekskvinnan börja leta i en reklambroschyr, det var ju märkligt, visst var det väl detta märke som hade detta erbjudande, inte kunde hon väl ha misstagit sig så, mumlade hon för sig själv. Men se! Kronans Droghandel var så lömska att det var bara om man köpte fluor med smaken COOLMINT som man förärades med gratis tandkräm, och jag hade valt någon mesigare sort och fick därför vara utan. Ja, det kvittade ju mig, men apotekskvinnan beklagade och så skulle hon få bort de där 26 kronorna från inköpet och det tog ungefär lika lång tid som det gjorde för ingenjör S.A Andrée att nå nordpolen med luftballong. När jag vände mig om fick jag se inte mindre än fem människor som tålmodigt väntade på sin tur i den förut så tomma apotekslokalen, så om ni någon gång undrar vad det är som tar tid på apoteket så är det alltså såna här grejer.

Pustar ut

2012-02-08T19:54:00.001+01:00

Nyss hemkommen från gymmet, är glad att jag gav mig iväg trots att jag helst hade velat stanna hemma och sura i soffan, titta på Desperate Housewives och tycka allmänt synd om mig själv. Nu kunde jag med gott samvete beordra Oskar att koka te och göra en brasa medan jag själv klev in i duschen och förvandlade mig till den skönhet jag innerst inne är när jag inte står i svettiga träningskläder och ojar mig över mjölksyra. Eller: OOOOH, NU KOMMER MJÖLKEN, som en gubbe vrålade på cirkelträningen idag. Älskar min onsdagscirkelträning, det är nästan alltid samma människor och nu har vi liksom tagit oss till en nivå där vi utan hämningar kan stöna och vråla när "mjölken" sätter in och det börjar bli jobbigt.

Träffade Sandra och Mikael på gymmet och fick ta del av lite stallskvaller. Inte mycket hade förändrats där, kan man ju säga. Kanske dags för ett studiebesök snart. Barbie? Vad säger du?

Keep on walking that road and I'll follow

2012-02-08T16:32:00.001+01:00

Snart ska jag resa mig från soffan och åka till gymmet. Idag känner jag mig djävulskt opepp och har gått hela dagen och försökt hitta på ursäkter för att slippa. Typ: Men jag har ju lite ont i knät, jag borde kanske vila så det inte blir värre? Och: Men om man tränar fyra dagar i veckan så borde man faktiskt kunna TA LEDIGT när man känner sig så här anti. Sådär gick jag och liksom förhandlade med mig själv, men sedan blev klockan kvart över tre och på mitt gym måste man avboka sitt pass senast två timmar innan, annars får man böta femtio spänn. Och mitt pass börjar kvart över fem, så plötsligt var det helt enkelt för sent. På mig funkar ett sånt system alldeles ypperligt eftersom jag då blir för snål för att backa ur i sista sekunden (typ som nu när jag egentligen måste resa mig och gå och byta om, ÅÅÅÅÅH vad jobbigt det är och vad jag inte vill), medan jag två timmar innan vanligtvis (fast inte idag då) är på hugget och tycker det ska bli kul. Så det är ju smart. Föreställer mig att de som äger gymmet tjänar grova pengar på detta eftersom det är fullt med rikingar som tränar där och för dom spelar nog en femtiolapp hit eller dit ingen större roll när latmasken börjar gnaga. Hemma i Småland däremot, hade man nog inte tjänat en endaste liten krona.

Törstig var hon, törstig är jag, vi är törstiga alla

2012-02-08T16:13:00.004+01:00

I morse skulle jag tanka, det gör jag jämt eftersom jag har en Volvo 740 från 1990 som jag uppskattar otroligt mycket, men den är djävulskt törstig. Speciellt så här på vintern när den har stora feta dubbdäck att släpa på och dessutom får stå på tomgång i tusen år på morgnarna medan jag skrapar rutor och borstar bort snö och annat DJÄVULSKAP, det går säkert litervis med bensin per dag bara för den saken.

Förra gången jag skulle tanka så trodde jag ju att någon hade brutit sig in i tanklocket eftersom det inte gick att få i nyckeln och sedan var det ändå öppet fastän jag alltid låser. Eller, tydligen, "nästan alltid låser". Det visade sig inte vara någon inbrottstjuv utan att låset hade frusit, för sedan på eftermiddagen när bilen stått och solat sig ett tag så gick det hur lätt som helst att öppna.

I morse när jag skulle tanka var det samma sak. SMART SOM JAG ÄR så hade jag tagit med låsspray den här gången. SMART SOM LÅSET VAR så gav det fullständigt fan i att jag pssssschhhhhhh:ade ner litervis med vad-det-nu-är-i-låssprayen i låset. Stod där och svor högt (klockan var 05.20 och jag var ensam på macken ska tilläggas) och försökte värma stackars lilla tanklocket med handen, men till sist fick jag ge mig och susa iväg till jobbet utan vare sig barnatro eller jubel i mitt sinn och med endast en handfull komplexa kolväten kvar i tanken.

Strax innan lunchtid tittade jag till mitt tanklock eftersom tankning var ett måste om jag alls skulle kunna ta mig hem, och jodå, nu hade det ju surat klart och gick finfint att öppna. Så nu har tanklocket fått ligga på ett element i ett par timmar, vilket förhoppningsvis drivit ut all fukt, och så har jag sprayat ner i det med något superdupersmörjmedel som jag fick av Patrik och som förhoppningsvis håller framtida fukt borta. Tankade sedan på hemvägen, vilket jag hatar eftersom det alltid är så sabla mycket folk överallt. Gillar att köra tidigt på morgonen när ingen annan är vaken, helst ska det bara vara jag som kör bil i hela världen så jag slipper trängas med andra, släppa fram andra, blända av helljuset osv. Sån är jag. Väg-ego.

Jag och mina Adidas

2012-02-08T15:46:00.003+01:00

Jag är en person som snudd på alltid går omkring i Adidasbyxor, bomullsvarianten alltså, inte såna där i blankt syntetmaterial, eller jag har såna också, men dom har jag bara när jag tränar och aldrig annars. Det här är en klädstil som anammats av en hel del stentuffa och spänniga machokillar också (men kom ihåg: jag var först) men det är nog föga risk att någon skulle ta mig för en hangaround till dem. För typ 20 år sen gick det ett rykte om att det fanns ett värsting-tjejgäng i Kristianstad som hette Adidas Kickers och som såg det som sin livsuppgift att slå ner alla blondiner, eftersom...ja, nu minns jag inte riktigt orsaken, men antingen tyckte de att blondiner var fula, eller så var de själva blondiner och såg andra blondiner som ett hot. Tror att det kom fram sen att det bara var ett rykte, men om det sitter någon gammal Adidas Kickers-brud och trycker bland mina läsare så träd gärna fram och avlägg ett vittnesmål.

Hur som helst är nog risken för att någon skulle förväxla mig med en avdankad Adidas Kicker, trots att jag snudd på har Adidasbyxor som livsstil. Enligt mig finns det nästan bara fördelar:
1. Bekvämt. Så in i helvete BEKVÄMT. Spelar ingen roll vad man gör, det är ändå alltid djävulskt BEKVÄMT med Adidasbyxor.
2. Faller inom ramarna för såväl "oömma kläder" som "kläder efter väder" (oftast), vilket innebär att man alltid kan vara med på allt och slipper mesa med "nja, jag kan inte vara med på brännboll eftersom jag inte vill få gräsfläckar på Hugo Bosskostymen". Obra om man nu inte VILL spela brännboll, men då får man helt enkelt hitta på en annan ursäkt = kreativiteten odlas.
3. Om man nästan alltid går klädd i Adidasbyxor så räcker det med att dra på sig ett par jeans för att folk ska betrakta en som "uppklädd", eller till och med, om det är snygga jeans, "finklädd". Lite jobbigare för dom som går med Hugo Bosskostym till vardags, vad ska man ha på sig när det ska vara "uppklätt"? (Ok, kanske ingen stor sak för den som har pengar och intresse för sånt här, men jag har det inte. Och då är det inte ens pengarna som är den huvudsakliga frågan.)
4. Om man har Adidasbyxor som sin uniform så behöver man aldrig lägga speciellt mycket tid på att fundera på vad man ska ha på sig. Adidasbyxor + nån luvtröja + gympaskor, sen är man liksom dressed for success.
5. Kvalitet. Adidasbyxor håller tyvärr inte i evigheter (se nedan), men i alla fall rätt så länge, och "rätt så länge" är avsevärt längre än billiga noname-joggingbyxor. Och man slipper äckliga noppor och vridna sömmar och annat som hör lågpriskläder till.

Ja, ni ser själva, att man inte infört Adidasbyxor som riksuniform är något av ett mysterium. Det finns väl kanske en och annan invändning också. Typ: faan vad fult. Och lite jobbigt kan det ju vara om man råkar hamna i något sammanhang där alla är uppklädda till tänderna och så kommer man själv hasandes i sin snäppet-ovanför-baglady-outfit. Och det är nog svårt att kombinera Adidasbyxor med andra skor än gympaskor och samtidigt behålla värdigheten. Adidas och lågskor? Nja. Adidas och högklackat? NJA.Osv.

Men i alla fall. Runt sekelskiftet (visst låter det längesen?) köpte jag på mig fem par träningsbyxor. Två par svarta Adidas, ett par grå Adidas, ett par svarta Nike och ett par blå Peak Performance (här kan man ju undra varför jag inte var konsekvent och köpte fem par Adidas när jag nu har predikat dess förnämlighet, och svaret är: REA på de övriga och jag är snål). Hur som helst är det dessa byxor som har utgjort själva stommen i min slacker-outfit. Och så har det varit i tolv år, men nu stundar nya tider. Här är mina träningsbyxors olika livsöden:
De båda svarta Adidasbyxorna och de svarta Nike-byxorna är nu så trådslitna att de inte längre går att laga om man inte sätter lappar. Och även om jag inte bryr mig speciellt mycket om min utstyrsel så känner jag lite att lappade träningsbyxor kan man på sin höjd ha hemma i trädgården, men kanske inte "bland folk". De gråa Adidasbyxorna och de blå Peak Performance-byxorna är inte fullt lika slitna, men däremot är det sjukt många små hål i dom på grund av närkontakt med revor i lömska björnbärssnår. MORMORS BYXOR ÄR SÖNDER påpekade Adrian en gång, och nästa gång lät det MORMOR HAR ANDRA BYXOR SOM OCKSÅ ÄR SÖNDER, och eftersom man inte vill att folk ska tro att man är någon djävla Kulla-Gulla som framlever sitt liv i armod och fattigdom så får väl även dessa byxor förpassas till enbart på hemmaplan.
MOWGLI INGA BYXOR INGA STRUMPOR INGEN TRÖJA, löd för övrigt Adrians smått förundrade recension första gången han sett Djungelboken. Vaken kille det där, så här gäller det att passa sig.

Återstår alltså att efter TOLV (12) år köpa nya byxor. Faaan vad jobbigt. HATAR att köpa kläder i allmänhet och byxor i synnerhet. Dyrt är det också, fast när man har använt dom så gott som dagligdags i tolv års tid så kan det kanske få kosta lite. Första paret köptes redan förra året, men jag blev lite bitter över att det inte fanns några VANLIGA, såna med revärer, utan de här var svarta och så stod det Adidas tryckt som en revär. Inte snyggt, men just då till extrapris, så jag slog till och sedan tryckte jag bara in dom längst in i garderoben och så fick de ligga där, för förra året höll de gamla fortfarande ihop någorlunda. Men nu när alla träningsbyxorna ligger i högen med kläder som ska lagas blev de nya synliga, och tur var väl det. ETT par Adidasbyxor är dock en droppe i havet, så idag samlade jag ihop mig och skenade in på Intersports jävelrea på hemvägen. Galopperade förbi alla klädsnurror med reaskyltar och hittade Adidashörnan. Hittade ett par svarta med revärer för 400 och ett par svarta utan revärer för 350, hade turen att båda fanns i min storlek, älgade bort till kassan och betalade och var ute i bilen igen innan låten dom spelade på radion när jag gick in hade tonat ut. Så handlar jag. 750 spänn rakt av på ingen tid alls. Det är tur att det inte blir oftare än sisådär vart tolfte år eller så.

DISCLAIMER eller vad det heter

2012-02-08T07:12:00.001+01:00

Efter mitt lilla missöde på isen häromdagen så har ett antal människor sagt "Hoppas du inte blir förkyld nu då" till mig, och jag bara Nej men alltså, man blir ju förkyld av virus. Virus i kombination med stress! Det första är ju så att säga vetenskapligt bevisat, det andra är väl kanske inte lika avhandlat, men jag tror bergsäkert på att stress underminerar immunförsvaret så det bara visslar om det. Men när jag kommer med såna här uttalanden så tittar folk ofta på mig med viss skepsis eftersom alla "vet" att man visst blir förkyld av att kylas ner, vetenskapliga bevis är ingenting att komma dragandes med när man hör på själva ordet förKYLD att det är själva minusgraderna som är orsaken. Fast vi är ju inte växelvarma. Man klarar ju av att ha en innertemperatur på omkring 37 grader oavsett om det är minus tjugo eller plus fyrtio utanför, så jag förstår inte riktigt vad själva kylan skulle ha med saken att göra, såvida man inte är ute i dagar och är allmänt försvagad förstås. Men det är ju en annan femma.

Det tråkiga nu är att jag är ganska stressad pga jävelmycket att göra på jobbet, och dessutom utsätts jag för kontinuerlig tillförsel av smittämnen eftersom flera på jobbet går omkring och snorar och nyser, och för att ytterligare spä på det hela så hängde jag en stund med den vandrande virusbomben Adrian (snart 3) igår. Blir jag förkyld nu så kommer alla att tro att det beror på att jag har gått genom isen, MEN DET ÄR INTE SANT, bara så ni vet det.

Tänkte bara berätta detta viktiga.

Desperat

2012-02-06T19:32:00.000+01:00

Man vet om att man är desperat när man surfar in på SMHI:s vädersajt ett par gånger per dag och klickar in sig på sin "favoritort" och lusläser temperaturerna för de närmaste fem dagarna, hittar bara minusgrader, går in på tiodygnsprognosen och blir nästan lipfärdig av glädje för att det ska vara nollgradigt någon gång mitt på dagen nästa onsdag.

Då är man rätt trött på vintern som den ser ut just nu. Jag upprepar: Fem plusgrader och barmark är bra vinter. Jag är fullkomligt nöjd med det och klagar inte över att det är grått och trist, FÖR DET ÄR DET INTE. Det är grönt och skönt och jättebra vinterväder och hör sen.

JÄVELVINTER

2012-02-06T16:11:00.002+01:00

Idag bestämde jag mig för att den hostande taxen Remus var såpass frisk att han nog klarade av att gå lite längre än bara det vi kallar "runt kyrkan" (som alltså inte menas att smyga runt ytterväggarna på Herrens hus, utan en liten runda där man passerar kyrkan och som tar cirka en kvart att gå i normalt tempo) även om det fortfarande är rysskallt utomhus. Så efter jobbet tog vi en runda i Körsbärsdalen, eftersom det snöat i helgen och det var fullt med spännande spår att följa.
Det rinner en liten å genom Körsbärsdalen. Ni vet, där Jonatan och Skorpan sitter och metar. I höstas svämmade denna å över vid själva inloppet och däromkring, så att man inte riktigt kunde gå torrskodd hela vägen runt dalen. Detta hade jag glömt bort, men ett tu tre stod jag där och blickade ut över den fd översvämmade ån som numera frusit och förvandlats till en plats där Nangijalas Ishockeyklubb kunde ha haft sina träningsmatcher om Astrid Lindgren hade haft lite mer fantasi.

Jag gillar inte is mer än möjligen i ett drinkglas. Jag hatar att åka skridskor, och jag tycker överlag att is är ett skumt medium att ha att göra med. Kallt och hårt så man slår halvt ihjäl sig när man ramlar, men ändå så djävla bräckligt och instabilt och farligt, jämt hör man ju om folk som går genom isen och drunknar, och när jag gick i femman så ramlade min kompis Gunilla och slog ut båda sina framtänder för att hon hade råkat köra på en kvist som stack upp ur isen när vi åkte skridskor, så det var kanske inte isens fel i sig, men det hade ju aldrig hänt överhuvudtaget om det hade varit plusgrader. Och isberg är inte heller någonting att skoja om, ja ni hör, exemplen kan göras många. Jag gillar alltså inte is. Jag undviker att gå på is om jag inte är bergsäker på att den håller. Bergsäker på att den håller = att typ 100 ryska kulstötare står och hoppar på den samtidigt. Då kan jag möjligen överväga att ta några steg.

Nu fanns inga ryska kulstötare närvarande, överlag så lyste folk med sin frånvaro, men Remus (matchvikt 9 kg) skuttade morskt ut över den tillfrusna översvämningen. Jag (matchvikt > 9 kg) följde efter lite mer tveksamt, men så tänkte jag att herregud, det har ju varit rysskyla i evigheter och hur djupt kan det egentligen vara här, någon decimeter på sin höjd, klart att det måste vara bottenfr...och DÄR brast isen och jag stod till KNÄNA i iskallt vatten, för det var nämligen STRÖMT där och det hade ju korkade jag inte tänkt på. Och fastän det inte varit en människa i närheten sekunden innan så dök det plötsligt upp två stavgångare som fick bevittna mina förnedrande kliv upp ur detta isbad. Om någon vill veta hur fort vatten fryser till is så kan jag berätta att om det är nio grader kallt ute så går det snabbare än någon hinner säga "Titanic". Mina Adidasbyxor förvandlades på nolltid från sköna slappa bekväma till en slags rustning av plåt, från knäna och neråt då ska väl tilläggas.

Ja, det var inte mycket annat att göra än att vända om och skramla tillbaka hem igen, enligt alla naturlagar skedde detta lilla missöde naturligtvis vid promenadens point of no return så att längden på återfärden i nysnö och minusgrader i kombination med dyngsura skor, dito strumpor och Plåtmans isbyxor riktigt maximerades. Det var väl inte fullt lika illa som när Raskens bytte bort sina storstövlar till den värdelösa suputen Johan Klang och förfrös foten på köpet, men snudd på.

Har jag nämnt att jag HATAR vintern?

PMS blues

2012-02-05T17:18:00.000+01:00

Det här med hormoner skojar man fan inte bort alltså, och jag blir så irriterad över att ingen bara kan hitta nåt enkelt djävla anti-pms-piller, HUR SVÅRT SKA DET VARA? Jo, jag vet att det finns nåt hormontjosan, men det måste man ju tydligen äta i månader innan det gör någon effekt, och jag vet att det finns dom som säger att de blir hjälpta av så kallade lyckopiller, men jag är inte sugen på något av ovanstående. Vad jag är ute efter är någonting i stil med en huvudvärkstablett, eller varför inte Viagra. Omedelbar lindring eller effekt så att säga. Hur svårt kan det vara, om det hade varit män som hade lidit av pms, osv.

I brist på detta piller får jag nöja mig med en tax. Som hoppar upp bredvid en i soffan och gräver ner sig under filten tillsammans med en. Som ligger där och värmer ens fötter och håller en sällskap medan man själv tittar på I rymden finns inga känslor och smålipar i smyg. Buhu.

Friskytten

2012-02-04T20:37:00.002+01:00

Funderar på om jag är ensam i Sverige om att kolla på filmatiseringen av Carl Maria von Webers opera Friskytten ikväll? Har inte sett på melodifestivalen sen Carola vann med Främling och tänker alltså inte börja i år heller.

Soffslappardag

2012-02-04T18:03:00.001+01:00

Inte många knop har presterats idag. Läsa bok, dumsurfa, titta på tv har stått på agendan så här långt. Tidigare idag bestämde vi att vi skulle ha "småplock" till middag, dvs man får själv rafsa ihop valfritt ätbart, som kan bestå av vad som helst som inte kräver jättemycket tillagning. Själv har jag precis slängt ihop en gigantisk salladstallrik med rikliga inslag av stark ost och inlagd paprika, plus gjort ett par tonfiskssmörgåsar. Oskar ska gissningsvis komponera någon slags ostbricka eftersom han köpte typ ett ton mögelost till extrapris häromdagen.

Kollade på två Desperate Housewives-avsnitt i ett svep innan, och såg nog att SVIKAREN inte kunde låta bli att snegla lite då och då i ögonvrån. Ha! Han är mer fast än vad han vill erkänna.

SVEKET!

2012-02-04T15:51:00.001+01:00

Plötsligt hände det. Mitt i sjätte säsongen av Desperate Housewives så bestämde sig Oskar helt svekfullt för att HOPPA AV vårt gemensamma tittande. Jamensådärgörmanvälbarainte! Här har vi tröskat avsnitt efter avsnitt och följt Bree, Susan, Lynette och Gabrielles öden och äventyr i minst ett ÅR, tror jag. Då kan man väl inte bara sluta titta! Orsaken sades vara, citat att "det händer ju ändå ingenting hos dom där bindgalna kärringarna", slut citat, vilket i mina öron låter som århundradets lamaste bortförklaring. Det händer ju saker i ett och folk dör ju snudd på som flugor bakom de ståtliga husfasaderna på Wisteria Lane.

DÅLIG STIL kallar vi sånt. Nu får jag titta vidare själv. För det finns väl ingen annan i västerländsk civilisation som inte har hunnit längre än till sjätte säsongen? Va? Va? Va?

Mvh/
dagens-ilandproblem_68

Lördag

2012-02-04T14:35:00.002+01:00

Idag är det sådär 15 grader kallt ute. Har ingen lust att så mycket som sticka näsan utanför ytterdörren idag, men har ändå gjort det när jag 1. gick ut med matrester till komposten och fåglarna, 2. hämtade in ved och 3. gick till det lokala bageriet och köpte semlor. Av de sistnämnda fick jag halsbränna pga för mycket kardemumma i bullarna, så mycket för att vilja stötta det lokala näringslivet alltså.

Det är väl allmänt känt att man liksom blir blödigare med åren, men idag har det eventuellt slagits någon form av rekord när jag nyss blev helt djävla tårögd av att kolla på en reklamfilm för Trisslotter. 27 sekunden, glad tax som rullar runt i gräs = BÖÖÖÖL (eller snudd på åtminstone). Är inte måttet på något sätt rågat då?

På spåret vecka 5

2012-02-03T21:09:00.001+01:00

Jaha, veckans avsnitt av På Spåret är härmed avverkat och Lag Soffan (40 poäng) var överlägsna Carl-Johan och Johanna (25), men fick se sig besegrade på mållinjen av Erik & Martina (41). Irriterande nog rycktes vi med i ALLAS hjärnsläpp och trodde vi hade plockat Glasgow på 10 poäng när man i själva verket var på väg därifrån. Retligt, annars hade vi ju haft 50 poäng. Fast då hade Erik & Martina haft 51, så det hade ju inte spelat någon roll SÅ.

I övrigt har eftermiddagen och kvällen förflutit som planerat. Massage - check. Slappande i soffan - check. Kinamat - check. Enda störningsmomentet var att massagen utlöste en synnerligen jobbig huvudvärk, vilket händer kanske en gång av tio. Inbillar mig att det är en massa spänningar som släpper taget och sedan slår sig ner någon annanstans för att vila en stund på vägen bort och att det på sikt alltså är bra, men det är ju inte desto mindre träligt medan det pågår. Men visst, har man inte mer på agendan än att ligga och slappa på soffan och elda i kaminen och äta hämtmat så är det ju inte mycket att lipa över även om det gav DEN FULLÄNDADE SLAPPARKVÄLLEN en liten spark på smalbenet.

Hört på väderleksrapporten

2012-02-03T16:57:00.000+01:00

Från väderleksrapporten:

-Den gångna natten var det nedåt minus 42,7 grader i Kvikkjokk. Det är säsongens hittills lägsta temperatur och kommande natt kan det bli åtminstone lika kallt.

Eh. Ja, bortsett från att jag inte ens vill tänka tanken på hur kallt minus 42,7 grader är så låter det väl ändå lite enfaldigt att säga "nedåt minus 42,7 grader" när man i vanliga fall anger grader i heltal. Nedåt 43 grader låter kanske inte bättre ur köldsynpunkt, men språkligt. För övrigt tror jag inte någon skulle märka skillnad på -42,7 och -43 grader, det är väl bara jävelkallt i största allmänhet.

Här är det för övrigt bara åtta minus nu. Rena värmeböljan med andra ord.

Frrrredag

2012-02-03T13:36:00.001+01:00

Känner mig sjukt trött på den så kallade rysskylan, men ändå väl till mods. Anledningar:
1. Var ute och sprang i morse. Fjorton minusgrader, kolsvart, underbart. Åtminstone ett tag. Jäveljobbigt efter ytterligare ett tag, men det går väl ändå på rätt håll. I alla fall. Dagens träning avklarad, bara att kasta sig i soffan och slappa så fort jag kommer hem.
2. Var ute och promenerade raskt på lunchen, i sällskap med hostande Remus, Stefan, Katarina, Sabina och Andreas. Obs, det var bara Remus som hostade. I alla fall. Dagens hundmotion (blygsam nu under kennelhostan) avklarad, bara att kasta sig i soffan och slappa så fort jag kommer hem.
3. Massage direkt efter jobbet. Perfekt avslutning och nedvarvning efter arbetsveckan, och efter massage SKA man ju ta det lugnt, så det är bara att kasta sig i soffan och slappa så fort jag kommer hem.
4. Städdag igår, alltså nystädat idag, dessutom handlade jag på vägen hem igår och behöver således inte göra det idag, alltså är det fullt möjligt att kasta sig i soffan och slappa så fort jag kommer hem.
5. Oskar har lovat att åka och köpa takeaway från China Wall, dvs god mat kommer att stå på bordet utan minsta lilla ansträngning från mig där jag ligger i soffan och slappar, vilket jag förhoppningsvis har gjort ända sedan jag kom hem.

Ja, ni ser mönstret va? LIGGA I SOFFAN OCH SLAPPA is the shit om ni frågar mig. Nu vill jag verkligen inte att något av följande ska hända:
1. Någonting går sönder. Finns ingenting som kan få mig på så dåligt humör som det. Topp tre: värmepanna, vattenledning, bil. Dyrt och jobbigt.
2. Vi blir osams över något löjligt, typ "men varför har du inte köpt någon sötsur sås". Inte över något allvarligt, typ "vem var blondinen med DD-kupa som du köpte flygbiljetter till Bahamas med" eller "varför är alla våra bankkonton tömda" heller förstås.

Det är väl inte för mycket begärt? Tack på förhand.

Tipspromenad

2012-02-02T18:15:00.002+01:00

Stefan och jag gör tipspromenadfrågor på temat Sverige och Norge, målgrupp: svenska och norska personer.

Stefan: Man kan inte ha med någon fråga om Utöya, va?
Jag: NEJ!
Stefan: Typ: "Hur många dog?"
Jag: NEJ. Absolut NEJ.

Det här med mötesdemokrati är bara skit. Här gav jag mig själv vetorätt.

Kvällsgnöl

2012-02-01T20:11:00.000+01:00

Jamen ska det vara så här: jobbajobbajobba, åka hem, gå ut med hund, äta, tränatränaträna, komma hem, duschaduschaduscha och sen är det fan i mig snudd på dags att gå och lägga sig. Eller ja, nu är väl inte VARJE dag konstruerad så, utan egentligen är det bara onsdagarna och det är bara för att jag tränar dubbla pass och det beror på att det är så roligt att träna för Malin, som är Åhus svar på Paolo Roberto. Så det är ju a. roligt, b, självvalt och c. ingenting att gnälla om. Däremot är sannolikheten för att jag klistrar fönster i sovrummet just ikväll ganska liten, för att inte säga obefintlig. Men det är väl inte heller något att lipa om, det är ju nyttigt att sova kallt.

Och imorgon till exempel. Då står det bara handla och städa på schemat efter jobbet, så då kanske man kan få lite tid över att...eh, titta på tv. Har inte sett en nyhet på tusen år, har ingen aning om vad som hänt i världen om det inte står med jätterubriker på aftonbladet punkt se. Vill dessutom gärna se den där nya tv-serien om robotmänniskor, hubotar eller vad de heter, som började på svt förra veckan. Med ett dubbelavsnitt, vilket innebär att jag har tre avsnitt att se ikapp. Helst innan någon avslöjar hela intrigen för mig.

Är dessutom småsugen på att göra egen müsli. Jag är lite trött på att det alltid liksom ska snålas på det goda i köpemüsli och att det aldrig finns EXAKT den kombinationen som jag vill ha (mycket bär, pumpafrön och valnötter, men utan exotiska inslag av torkad banan och kokosflingor), och nu har jag fått ett recept av Nikky som enligt uppgift ska vara sjukt gott, som jag tänkte modifiera till THE ULTIMATE MÜSLI PRODUCTION (TUMP).
Min hemkunskapslärare på högstadiet sa att man gjorde müsli genom att lägga havregryn och nötter i en plastpåse och sedan körde man över påsen ett par gånger med bilen, men jag har aldrig hört talas om någon som har tillämpat den här patenterade tillverkningsmetoden i praktiken. Ärligt talat tror jag inte att den är att rekommendera och jag undrar vad som hade hänt om detta hade lärts ut idag, det hade väl blivit ett ramaskri utan dess like och fröken Cedergren hade väl minst fått sparken för att hon i förtäckta ordalag uppmanat omyndiga elever att köra bil, samt att slösa på ändliga resurser i form av plastpåsar och fossila bränslen. Man vill kanske inte riktigt ha tillbaks den gamla goda tiden när yrkestitlar som "skolläraren", "klockaren", "handelsmannen" och "prästen" var maktfaktorer att räkna med, men jag misstänker att det var...enklare att vara lärare förr i tiden, innan man började bli tvungen att liksom avväga FN:s barnkonvention och mänskliga rättigheter och fan vet vad för att inte riskera att någon lipsill upplever matteläxan som en kränkning.

Ja, men någon form av müsliproduktion kommer att ske i detta hem inom kort, för att återgå till det ursprungliga ämnet. Innan jag hetsar upp mig så till den milda grad över skolor och lärare och elever och FÖRÄLDRAR att jag riskerar störningar i min skönhetssömn. Får inte ske. Over & out.

Februari

2012-02-01T16:13:00.000+01:00

Jaha, men februari började ju inte speciellt mycket bättre än vad januari slutade. Fortfarande jävelkallt och nu snöar det dessutom, flingor stora som dasslock för den som är intresserad. Är inte ett dugg road av detta, faktiskt, så snart ska jag trösta mig med att åka till gymmet och köra en omgång core och sedan en omgång cirkelträning. Sedan lär jag väl vara tillräckligt varm och endorfinfylld för att stå ut med snön.

Igår kom jag att tänka på en konsert med The Nomads som jag var på cirka 1984. INTE IGÅR om man säger. Så idag så fläkte en av mina facebookvänner ut sin spotify-spellista med...The Nomads. Oddsen på det? The Nomads. Det är ju inte ABBA precis.

Sista inlägget för jäveljanuari

2012-01-31T20:25:00.003+01:00

Nu du jäveljanuari är dina sista timmar räknade. Snart kommer lilla smidiga februari att skutta förbi på sina pigga ben, tätt följd av gladlynta mars och sedan, sedan är det VÅR. Hatar vintern även om den vi haft i år har varit väldans skonsam jämfört med 2009 och 2010 och jag hade inte gnällt en stavelse om det bara hade fortsatt vara några fjuttiga plusgrader, det tycker jag faktiskt att man kan få unna sig här i södra delen av landet. Men nu ligger det "rysskyla" över landet och hostar ur sig minusgrader så det står härliga till. Idag fryser jag dessutom helt osannolikt mycket om fötterna. Jag fryser nästan aldrig om vare sig händer eller fötter, använder till exempel bara vantar när jag skrapar rutorna på bilen på morgnarna, aldrig annars. Jag har helt enkelt svinbra blodcirkulation, men nu ikväll känns fötterna ta mig fan som två isbitar. Trots både brasa i kaminen, raggsockor och fårskinnstofflor. Mycket obehaglig känsla. Tror det är jäveljanuari som utöver någon slags voodoo, eller hoodoo som det korrekta uttrycket lyder. Voodoo är religionen, hoodoo är själva utövandet, har jag lärt mig av att se på amerikansk skräckfilm så det måste ju vara sant.

Som grädde på moset så är det alldeles otroligt kyligt vårt sovrum. Det är karaktärsdanande, men trist. Vi målade fönster i somras och då började det som bekant regna så in i helvete, så helt andra saker än isolering fick prioriteras. Typ att få färg på det nakna trävirket så att inte jätteregnen skulle sugas in där och få fönstren att svälla så att de inte skulle gå att stänga alls. Isoleringen är därför lite bristfällig på sina ställen, men det har inte spelat någon roll så länge temperaturen var behagliga 5-6 plusgrader, men nu när det är lika många minus kombinerat med snålblåst så är det JÄVELKALLT i sovrummet på grund av kyla och drag. Speciellt efter att man har suttit och snudd på hånglat med sin älskade gjutjärnskamin hela kvällen och sedan släpar sig upp en våning för att slänga sig i bingen. Det blir nästan som ett kallbad efter en bastu, föreställer jag mig åtminstone, jag är ingen bastufantast och sitter inte inne med fakta.
Imorgon är det jag som klistrar fönstren, vi var ju på Ica i Gärsnäs och bunkrade klisterremsor redan i höstas, men sedan har det liksom inte blivit av. Jag sa i och för sig igår att jag skulle göra det idag, men idag blev det liksom inte heller av. Det är ju så sabla kallt i sovrummet att man drar sig för att vistas där. Detta är vinterns moment 22, varsågod Joseph Heller om du får lust att skriva en uppföljare någon gång.

Jäveljanuari. Allt är ditt fel.

På spåret vecka 4

2012-01-31T19:27:00.001+01:00

Jajaja, jag vet att det är vecka 5 nu, men Lag Soffan har haft förhinder fram tills nu. Tack SVT Play. Och ikväll var vi outstanding. 44 poäng skrapade vi ihop till skillnad mot Carl-Johan och Johanna (26) och Christer och Morgan (25). Värt att notera är också att vi fick 20 poäng av 22 möjliga bara på Dublin. Klarade resan på 10 poäng samt kunde ALLA frågorna utom den med pojkbandet, men det är ju snarare ett tecken på att allt är som det ska om ni frågar mig. Men i övrigt, man (jag) bara: Stout! Shamrock! Påskupproret! Michael Collins! Boomtown Rats!, osv i all oändlighet, och då har jag överhuvudtaget aldrig satt min fot på Den Gröna Ön. Sedan glänste jag kanske inte fullt så mycket på Vasa och Karlskrona, men Lag Soffan som helhet imponerade ändå stort, om jag får säga det själv. Slutskrötet* för idag.

* På rikssvenska: "Nog med skryt"

I hate Biltema

2012-01-31T16:45:00.001+01:00

I morse när jag körde till jobbet var jag tvungen att tanka eftersom det knappt ens var tal om ångor utan snarare bara några ledsna bensenringar som låg och skramlade längst ner i tanken. Svängde in på Jet och skulle till att låsa upp tanklocket, men nähä, då gick väl inte det. Trixade lite, men nyckeln gick inte ens ner halvvägs, men av någon anledning gick det ändå att öppna. Obs, låser ALLTID tanklocket, så min första tanke var att någon klåfingrig fan hade försökt bryta sig in och sno min bensin. Ja, då stod plötsligt ett besök på BILTEMA på agendan, för när bensinpriset är uppemot femton kronor litern känns ett låsbart tanklock som ett måste även om man inte bor i Chicago direkt. Så tänkte jag även passa på att införskaffa en ny glödlampa till kupébelysningen eftersom den lade av för några dagar sedan. Den höll bara i 22 år, det var väl inget vidare.
Sagt blev gjort. Jag hatar Biltema, men de har ju fan precis allting i sitt sortiment. Nästan i alla fall. Så jag plockade glad i hågen ihop tanklock, talgbollar, fågelfrö, en lampa till ~~carporten~~ vedporten, batterier, nya torkarblad och så vidare. Sedan hamnade jag på lampavdelningen och blev precis matt. Aldrig i helvetet att jag skulle orka titta igenom alla miljoner olika sorters glödlampor och försöka räkna ut vilken som passar i kupén till min Volvo. Jag tog en kölapp till informationsdisken och väntade mig tålmodigt igenom ett par kunder som velade mellan vad som kändes som alla oljefilter som finns i hela världen, men till slut blev det min tur. Framförde mitt lilla ärende till en slö yngling och han bara Vadå kupébelysning? och jag: Jamen det som tänds när man öppnar bildörren och han började höglöst slå mitt registreringsnummer och scrolla sig fram i vad jag inbillade mig var Biltemas artikelregister, men det kan ju mycket väl vara någon smaskig porrsida också. Till slut sa han att han "inte kunde hitta den" och jag bara: WHAT?, hur svårt kan det vara liksom, men hans enda förslag var att jag skulle "ta med lampan in nästa gång så man kunde jämföra". Jamen tack för ingenting då.

Fick alltså åka därifrån med delvis oförrättat ärende, och sånt stör mig sjukt mycket så på vägen hem svängde jag inom Salvatores bilverkstad istället, med den bittra föresatsen att ALDRIG MER sätta min fot på Biltema. Framförde mitt ärende till (tror jag) Salvatores fru, och hon bara Jamen jag skickar ut Linus så får han titta, så det blir rätt lampa! Det kallar jag service. Linus pillade flinkt bort lampglaset och konstaterade att lampan såg hel ut. Fattas bara annat, den har ju inte mer än 22 år på nacken. En säkring, föreslog Linus och började rota under askfatet, där säkringarna av någon outgrundlig anledning är placerade, men nej, alla var hela. Nu kände jag att det hela nog började tangera gränsen för hur mycket service man kan få till priset av en glödlampa när man dessutom inte ens behöver köpa en ny, och dessutom var det, påpekade Linus, ändå snart dags för 1000-milaservice, så helt plötsligt stod vi och bokade tid för det istället. Så på ett sätt var det ju tur att den där trögröven på Biltema inte hittade rätt glödlampa i sitt vidlyftiga sortiment. Det hade ju varit förargligt att behöva punga ut med kanske 29 spänn för en ny lampa när man har en 22-årig som fungerar perfekt. I teorin alltså.

Ja, och sen när jag kom hem och skulle testa mitt nya tanklock så fungerade plötsligt det gamla, både att låsa och att låsa upp igen. Så nu har jag ett reserv-tanklock istället. Jag tror någon skämtar aprilo med mig här.

I familjens sköte

2012-01-30T19:22:00.001+01:00

Idag när jag var på väg hem efter ett spinningpass på Familjegymmet, så klev det in en karl och tjoade till en kvinna: Jag ska hälsa från din man, jag pratade precis med honom. Han har det jättebra i fjällen, bara sex grader kallt och perfekt före. Han saknade inget utom dig!
Så nu vet vi det, liksom. Sedan berättade samma karl för alla som ville veta att han hade varit i Kina och köpt ett par progressiva glasögon för bara 300 kronor, och man fick dom efter bara en timme! Jag hade lust att fråga hur länge de höll, två timmar kanske?, men det kändes elakt att lägga sordin på den uppsluppna stämningen som uppstår när en riking har gjort ett riktigt kap, så jag hasade ut till min älskade Volvo 740 som stod och skämdes bland BMW-SUV:arna och susade hemåt istället.

På ett gym är det alltid smockat med folk efter nyår när alla ska sätta igång och förverkliga sina helt orealistiska nyårslöften om viktminskning och sundare liv. Det är lite jobbigt att det är knökfullt på alla pass, men det brukar tunnas ut i leden någon gång i mitten av februari och sedan är det som vanligt igen.
Vad som är lite roligt är dock att folk kan köra varv efter varv på parkeringen utanför gymmet för att kunna sno åt sig de platser som är närmast entrén. Som om man skulle falla död ner om man var tvungen att gå 50 meter extra när man ska in och bränna fett. SMART!

Och så var handbolls-EM över för den här gången

2012-01-30T05:49:00.000+01:00

Och Danmark klådde Serbien på deras hemmaplan, FANTASTISK match och de rödvita förtjänar absolut sin medalj. Även om det nu ställer till det för Sverige som hamnar i en svårare OS-kvalgrupp, men vad skulle Danmark göra då, förlora med flit för att vara lite schyssta mot sitt grannland? Skulle Staffan och Ola erbjuda Skåne och kanske även delar av Halland och Blekinge som betalning för en läggmatch? NJA, så går det inte riktigt till ens på Saltkråkan. Tyvärr (för Sveriges del). Men i övrigt: Grattis, Danmark. Snyggt jobbat.

I kennelhostans skugga

2012-01-29T17:13:00.001+01:00

Sitter här med fötterna på bordet och fulsurfar. Älskar min Aladdinasksstora laptop som möjliggör detta. Bredvid mig i soffan slumrar Remus, tax med rätt att hosta. Skotträdda Boris var ju på pensionat över nyår för att slippa traumat med raketer och smällare. Det gjorde han, men istället drog han med sig ett kennelhostevirus hem. Det där kennelhostevaccinet som man betalar dyra pengar för måste ju vara tillverkat av upplösta sockerpiller eller något, för Boris blev jättedålig. Hosthosthost i fjorton dagar och sedan blev det en bakterieinfektion på det och ännu mera hosthosthost och BLOD, men sedan fick han penicillin och blev bättre. I samma veva kastade Remus, som dittills stått pall för de massiva virusduschar som han utsattes för dagligen, in handduken, så nu är det två hosthosthostande hundar här hemma och då kan man ju hålla sig för skratt. När Boris hostar så låter det som en människa i långt framskridet stadium av tuberkulos, och det är ju illa nog, men när Remus hostar låter det som när tjejen i Exorcisten får sina anfall.

En skön mix av sanatorium och skräckfilm. Stephen King skulle kunna komma hit och hämta inspiration om han hade kört fast och liksom behövde känna in sig i någon ny läskig miljö. Välkommen, säger jag bara.

Detaljer

2012-01-29T15:21:00.003+01:00

Somnade ifrån Lars Norén och hans Detaljer igår efter cirka en timme. Så rolig och spännande var den.

"Ja, tjena det är E.T. Skulle jag pulla dig ikväll eller?"

2012-01-28T21:51:00.004+01:00

Har precis kollat på filmen E.T. som jag inte har sett sedan jag såg den på bio någon gång strax innan Herren såg att jordens ondska var stor och anbefallde Noa att bygga en ark. Det var jättejobbigt att se den på bio eftersom det var så sabla sorgligt i slutet när E.T. och Elliot skulle skiljas åt, för jag var där tillsammans med en kille jag ville impa på och då passade det sig liksom inte att sitta och snörvla i biomörkret som en annan mes. Ibland är det så himla skönt att INTE vara tonåring. Nej förresten, stryk ibland. Det är ALLTID skönt att slippa vara tonåring.

Nu var det skönt att sitta hemma i soffan och vara 43 och få snörvla exakt hur mycket man ville, men uppenbarligen hade jag kunnat bearbeta det här tragiska avskedet under de 30 år som förflutit sedan jag satt där på bion med ett påklistrat leende och en stor klump i halsen, för nu kändes den inte sorglig utan mest...lam. Var det något som var sorgligt så var det väl det skitkassa skådespeleriet, det var ju bara E.T. själv som höll ställningarna som trovärdig.

Nu ska jag ta en titt på det svenska relationsdramat Detaljer som Lars Norén har skrivit manus till. Då kan man nog få en och annan anledning att börja lipa. Mikael Nykvist är också med, vilket är ytterligare ett skäl till att deppa ihop. Älskar svensk film som FAN.

Shoppingdag

2012-01-28T16:29:00.004+01:00

Idag åkte vi till stan för att uträtta lite ärenden. Uträtta lite ärenden = köpa fiolstråke (Oskar), köpa te (jag) och gå på Erikshjälpen (båda). Det slumpar sig dessutom så fint att både musikaffären och egyptiern*, affären där jag köper te, ligger snudd på vägg i vägg, vilket gör resan till stadens centrum till en logistisk fullträff. Kunde ju inte bli bättre, tänkte jag aningslöst utan att veta vad den här dagen skulle ha i sitt sköte.

Men! När vi parkerade utanför egyptierns, som alltså är en affär där jag har handlat te och kryddor och agavesirap och den godaste balsamvinägern och fairtradechoklad sedan typ urminnes tider, såg det oroväckande mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Eller i egyptierns butik rättare sagt. Helt nedsläckt, och med en otäck lapp på dörren. Jamen då har butiken upphört bara sådär. Eller det var väl inte bara sådär, för tydligen har egyptiern jobbat 6 dagar i veckan i 14 långa år och nu var han trött på det och ville göra något annat än att förse Ankeborgs invånare med ekologiska och vegetariska naturprodukter. Typ ha lite semester. Det kan man väl kanske förstå, men ändå, man måste väl inte lägga ner hela denna fina verksamhet för det? Kunde de inte satt någon i lära som kunde ha fått ta över? Egoistisk som jag är oroade jag mig dessutom bara för hur jag nu skulle få tag på mina livsviktiga leveranser av grönt te och god curry och billig agavesirap, för att inte tala om den godaste balsamvinägern. Det var ett nederlag så stort att jag nästan inte kunde bära det.
Dessutom visade det sig att det enda stället där jag hittade te i lösvikt i hela djävla Ankeborg var en delikatessbutik, och då är priserna därefter. Och där är de dessutom inte tillnärmelsevis lika trevliga som egyptiern och hans fru. Inte mot mig åtminstone, men det stod någon sån där stiff upper lip-gubbe och köpte någon dyr och snobbig ost och jag tyckte nog att det fjäskades en hel del kring honom. Men när jag frågade efter grönt rabarberte så hade de inte ens det, för "nä, om vi har en smak som svart te så tar vi oftast inte hem den i grönt". Sån där Sovjetfilosofi passar sig väl inte om man håller sig med en kundkrets som har "sosse" som sitt värsta skällsord. Nu tvingades jag byta från rabarber till någonting med gojibär, men det ska ju vara asnyttigt så det kanske inte är hela världen. Men ändå.

Så nu är det SORG efter egyptiern. Oskar menade på att såna där affärer som egyptierns, de finns ju "överallt, typ i Malmö". Ja, men det är ju rätt drygt att åka ända till Malmö för att köpa 2 hekto te och lite curry. Men så får det väl bli framöver. Man får helt enkelt börja bunkra.

Sedan åkte vi till Erikshjälpen. Där var det knökfullt med folk, mest pensionärer som stod och hängde på kundvagnar och avhandlade senaste PRO-nytt, samt familjer med skrikande spädbarn som tacklade sig fram mellan ställningarna med barnkläder för att roffa åt sig fynd.
På Erikshjälpen i Tomelilla, som är den enda Erikshjälp jag kan referera till, där har man det som på de flesta loppisar, fasta priser på böcker. Typ fem spänn för pocket och tio för en inbunden. Smidigt och enkelt och billigt. På Erikshjälpen i Ankeborg har man en annan filosofi. Där har varje bok ett individuellt pris, vilket innebär att personalen måste stå och slå upp varenda bokdjävel för att se vad de kostar. Och det är helt sinnessjuka priser också och slutligen inte alls särskilt billigt. Jo, billigt i förhållande till vad det skulle ha kostat nytt förstås, men det är mer antikvariats- än loppispriser. Och som sagt, sinnessjuk prissättning. Köpte några pocketböcker, en kostade 15 kr, en kostade 16 kr och en kostade 26 kr. En inbunden bok kostade 28 och en annan 22. Så snappade vi åt oss Robin Hood på VHS, den kostade 7 kronor medan Snövit och de sju dvärgarna som stod bredvid kostade en femma. Vad är meningen med detta? Är det inte FAN så mycket enklare att bestämma att alla VHS-kassetter kostar till exempel 5 kronor, pocket 15 (dyrt) och inbundna böcker 30? Fatta vad jobbigt att sitta och prismärka varenda bok och varenda film och fatta vilken tid det tar när den stackars tanten i kassan måste fumla upp varenda bok och bläddra för att hitta det pris som någon skrivit någonstans inuti samt famla med läsglasögonen för att konstatera att jo, det står 23 kronor, och så upprepa detta för kanske 20 böcker (när vi är där åtminstone), det tar ju evigheter. Istället för som i Tomelilla, där lämnar man fram sina boktravar och säger "11 pocket, 7 inbundna" och sedan går det på nolltid att betala.
Näe, tacka vet jag Svensk-Litauiska föreningen. Där tar man en kasse, fyller den med böcker och så kostar det 40 spänn oavsett hur många böcker man än pressar ner. Är det bara lite halvtomt i kassen kan de till och med uppmuntra en att "fylla upp lite". Sånt gillar jag. Fattar inte varför vi inte åkte dit istället, men jag skyller på egyptiern. Eller frånvaron av honom rättare sagt. Min världsbild är rubbad.

* Jag TROR i alla fall att han är egyptier. Fast jag vet egentligen inte var jag har fått den informationen ifrån.

Vinterns enda fördel

2012-01-27T16:15:00.000+01:00

Kom på EN bra grej med vinter och kyla, och det är att man får elda i kaminen. Det kan man förstås göra precis när man vill, men det är ju inte riktigt samma grej när det är 28 grader i skuggan och vindstilla.

Mmm...älskar att elda i kaminen. Och hålla på med ved. Kanske inte så mycket att såga och hugga som att bära och stapla. Ljudet dom uppstår när två vedträn som slår mot varandra är som ljuv musik. Mmm...ved.

Ja, det var ett av mina små intressen, tänkte bara nämna det i förbifarten.

Inför Humlestafetten

2012-01-27T15:50:00.002+01:00

Nu har jag gjort det. Skrivit upp mig på en mes-sträcka på Humlestafetten, fastän jag uppenbarligen är i så dålig löparform att jag skäms. Särskilt om man jämför med Magnus (gör en svensk klassiker) och Tord (gör en Iron Man), för att inte tala om Carl (är kenyan-snabb fastän han bara springer typ en gång per år). Där har man inte mycket att komma med. Jag får hålla mig till Stefan (hälsporre) och kanske Andreas (ekonom). Resten av vårt lag gapar än så länge tomt eftersom Christian har börjat jobba i en annan del av organisationen och Jenny ska sluta. Det känns som att järngänget är lite rostigt, men det ska väl ordna sig.

Har precis kommit tillbaks från en löprunda, som kändes på gränsen till okej bitvis, och jäveljobbig bitvis. Det går väl åtminstone på rätt håll får man väl hoppas.

Humlestafetten är i maj. Nu är det januari. Det borde ju gå att komma i någorlunda form på den tiden med vilja, Guds hjälp och hela fötter. Första året vi var med i Humlestafetten så började vi träna i typ...mars? Och det gick ju vägen, även om resultatet inte precis var något att skryta med. Så det måste ju gå att göra om, även om man har blivit både äldre och latare. Tänk: Evy Palm.

evypalmevypalmevypalmevypalmevypalmevypalmevypalmevypalmevypalmevypalmevypalm.

Sol och vår

2012-01-27T11:07:00.002+01:00

Det är något jag längtar efter, sol och vår alltså. Eller åtminstone vintern som den var innan, med plusgrader och barmark. Hatar snö och kyla.

Igår på jobbet så undrade Micke om det inte var någon som var lite sugen på thai-lunch, för det var nämligen han. Jag hade i och för sig matlåda med mig, men när Micke började prata om det så kände jag hur jättesugen jag var på thaimat i förhållande till pasta med blomkål och broccoli, som raskt fick äran att stå kvar i kylen ytterligare en dag. Jag tog liksom helt för givet att Micke var den som skulle offra sig och åka iväg till vårt stamställe, Bengt & Somjits Thai, och därför biföll jag ivrigt detta förslag. Då visade det sig att Micke inte hade någon bil, så plötsligt var det jag som fick sätta mig i en iskall Volvo och susa iväg för att utfodra oss. Och sedan visade det sig dessutom att Micke inte hade några pengar, så jag fick "lägga ut" för honom.

Det är så här det börjar när man blir sol- och vårad, tror jag. Men för all del, jag ersätter gärna vintern med lite sol och vår om det är så här enkelt och inte går loss på mer än en femtiolapp.

CSN knullar jultomten i röven, jo det är faktiskt sant.

2012-01-26T18:15:00.002+01:00

Denna dagen ett liv. Jag har jobbat mina åtta timmar. Med något slags ekonomigrejer, inte hela tiden, men nästan. Jag och ekonomi går inte ihop. Alltså, jag är väldigt noggrann (läs: snål) med min/vår privatekonomi och ordningsam med alla viktiga papper och mig kan man väcka mitt i natten och så kan jag plocka fram elräkningen från mars 2010 om någon nu mot all förmodan skulle vara sugen på att studera snittpriset per kilowattimme vid just den tidpunkten. Har järnkoll på alla konton och lån och räntor och hur mycket pengar som finns och sådär. Men företagsekonomi! Det är ju så satans pisstrist och liksom själsdödande. Fattar inte hur man vill jobba med sådant överhuvudtaget, men någonstans bakom alla torra kamrerssjälar bultar säkert hjärtan av eld och blod, fyllda av passion och gäckande hemligheter. Det bara märks inte.

Susade hem, släppte ut Remus, tax med rätt att döda, i trädgården. Remus har fått kennelhosta och får inte anstränga sig, däraf ingen promenad idag, så han fick roa sig själv ett tag medan jag hämtade in posten och skrapade upp en massa snö ur bagageutrymmet. Snön låg från början på biltaket, sedan kasade den ner på bagageluckan medan jag körde hem, och landade slutligen inne i bagageutrymmet när jag öppnade luckan utan att tänka mig för. Jag hittade en liten kaffekopp i bilen och fick liksom ösa bilen som om den vore en läckande eka. Bar därefter in mängder av ved, bar ut aska från kaminen, sorterade bort spikar ur askan (det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det), hängde upp talgbollar och fyllde på frön i lilla huset från Biltema.
Gick sedan in och fortsatte att träla. Nu är huset städat, tvätten tvättad och upphängd, tvätten som hängde i tvättstugan och var torr ihopvikt och inplockad i lådor och garderober och cirka ett ton räkningar är betalda. Allvarligt, det var löjligt många. Jag överdriver bara lite om jag säger att jag stod i fem minuter och bara sprättade fönsterkuvert. Alla var inte räkningar utan det var en del årsbesked och sånt som ska sparas till deklarationen. Och så var det ett tjockt härligt kuvert från Rövknullar-CSN med helt ohemula krav på återbetalning. Slantade in 20 papp bara på deras konto, hela årsavgiften på en gång eftersom jag hatar så kallade CSN-månader, som normalt inträffar en gång per kvartal, fast det känns som det är mycket oftare. Typ jämt när man har något kul på gång så bara: nä, det är CSN-månad, och så har man plötsligt en fete-räkning på åtskilliga tusen som dränerar hela ens ha-kul-budget.
Man kan ju förstås välja att betala per autogiro och månad så det inte märks lika mycket. Men det tycker jag verkar vara ungefär som att gå omkring och ha lite tandvärk jämt istället för att plågas i tandläkarstolen en gång per år.
Ja, nu är det i alla fall gjort. Nu dröjer det ett år innan jag kan surblogga om det nästa gång. Nu är jag dessutom trött. Ska elda upp veden jag bar in, dricka te och slösurfa in absurdum. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.

Oh joy

2012-01-26T13:48:00.005+01:00

Från och med nu (med undantag från något bittert eller glatt inlägg från finalen beroende på vem som vann) lovar jag att det ska bli mindre handbollsbloggande framöver (åtminstone fram till OS, givet att Sverige klarar kvalet), så alla som är ointresserade av sport kan andas ut nu. Eller alla och alla, jag har väl kanske bara omkring 5 läsare, så det där med "alla" låter betydligt mer drastiskt än vad det i själva verket är. Som att om alla mina handbollshatande bloggläsare drog en kollektiv suck av lättnad så skulle koldioxidhalten i luften höjas så mycket att växthuseffekten hade påverkats.

Det hade ju sett ut något, men det är alltså ingen som helst fara. Jag bloggar nämligen miljövänligt. Däremot orkar jag inte producera något som helst spirituellt, för idag ska jag städa och tvätta hela eftermiddagen och hela kvällen. Samt betala ett stort djävla berg av räkningar. Jätteroligt ska jag ha, hela eftermiddagen och hela kvällen. Amen.

ÅH NEJ, Sverige-Danmark 24-31 eller 32 eller vad fan det nu blev, många mål till fel lag iaf

2012-01-25T20:17:00.001+01:00

Jaha, då var EM över, eller det återstår ju en placeringsmatch för Sverige att ängslas över, men det känns som att det har gått åt så mycket adrenalin de senaste 10 dagarna, så det får jag väl återkomma till när jag återuppbådat mina krafter. Danmark var för övrigt kusligt bra. Jag sa ju innan att jag inte ville att de skulle vinna EM eftersom Sverige då skulle hamna i en svårare OS-kvalgrupp. Men så tänkte jag på vilka andra länder som är med här i mellanrundan och som alltså kan vidare gå till semifinal och därmed också har en chans att vinna: Spanien, Serbien, Polen, Tyskland eller Makedonien. Vill inte se NÅGON av dom stå där och blixtra med guldmedaljer och vara sådär löjligt stolta (det är endast förbehållet nordbor, enligt mig), så kände jag bara NÄE, det får gå hur det vill med OS-kvalet, nu ska jag heja för rödvitt EM-guld. Island, som jag hade som reserv, fick ju däng av Spanien så de är bortom all räddning nu.

Jag tar alltså tillbaks tidigare uttalanden och ordningen är nu återställd. HEJA DANMARK!

Men ska jag falla, ja då ska det finnas tid att falla fritt

2012-01-24T18:41:00.000+01:00

Idag fick jag jobba över 2 timmar på grund av ett möte, och blev alltså tvungen att sätta mig i bilen strax efter fyrahugget som vilken vanlig dödlig som helst. BORING. Trixade mig ut från bebyggelsen, sprang en härlig runda på fältet. Där skojade jag bara, stryk härlig. Det är fortfarande jäveljobbigt att springa, men idag fick jag en slags vision om hur det brukade vara. Såna visioner har jag ofta, men de uppträder nästan uteslutande när jag INTE springer. När jag springer har jag mer näradödenupplevelser än visioner. Men i alla fall. Det ljusnade lite idag kan jag väl säga utan att ta i för mycket.

Ja, men sen stod jag väl och svettades inne på Ica och skulle handla, och jag blev så förbannad. Jag skulle köpa äpplen. Vanliga hederliga svenska Ingrid Marie från Per Nilssons äppelodling i Vånga, ganska så exakt två mil norr om Ica Kvantum, kostade 26.95 kronor kilot. Medan Granny Smith från någon okänd djävla odlare i Italien slumpades bort för 19.95. Hur långt är det till Italien, tvåhundra mil? Hur fan kan det vara billigare än äpplen som snudd på är odlade hos grannen? Detta övergår mitt förstånd, men man kan ju räkna ut med lilltån att det är någon rik fan som tjänar på det här i slutändan, för sådan är kapitalismen, otack är den armes lön.

PS: Jag köpte Per Nilssons äpplen.

Interpunktion

2012-01-24T14:40:00.012+01:00

Slökollade lite på Blockets hästannonser förut, inte för att jag ska ha någon häst utan mer för att hålla mig lite uppdaterad på vad som händer i häst-Ankeborg (här kan man hitta en hel del källor till skvaller faktiskt). I alla fall så hittade jag en annons där någon behövde hjälp med att utbilda en B-ponny och därför sökte "en mindre duktig ryttare", och man bara: Men vill man inte ha någon som är BRA istället?

Jajaja, jag fattar ju att det ska vara "en liten, duktig ryttare", men det är det kanske inte alla som gör.

PS till Barbie: Jodå, det är DEN Camilla.

Count me out

2012-01-24T09:04:00.001+01:00

Man ska aldrig försöka räkna ut det. Här satt jag, mild och god i sinnet och var mentalt med på att Sverige bara får spela placeringsmatch i EM, och hade siktet inställt på att heja på Danmark istället. Men se, det går inte alls för sig, visade det sig. För om Danmark (eller Spanien, men det unnar jag dom ändå inte så det spelar ingen roll) vinner EM, så hamnar Sverige i en mycket värre OS-kvalgrupp. Nu är det typ Sverige, Kroatien, Japan och något annat kasst land, och de två bästa (Sverige och Kroatien om inte allt går fullständigt åt helvete) går vidare. Men om Danmark (eller Spanien) vinner hela EM så hamnar Sverige i en kvalgrupp med bara europeiska lag, och det finns inga kassa europeiska handbollslag, och om Sverige inte klarar kvalet så blir det ett OS utan svensk handboll, och ett OS utan svensk handboll är ju helt meningslöst.

Återstår alltså att heja på Island. Heja Island! Alltså.

ÅH NEJ, Sverige-Serbien 21-24

2012-01-23T21:48:00.001+01:00

Ja, vad ska man säga? Det var väldigt bra, fast målsnål, handboll. Men serberna var lite bättre. Obesegrade hittills, obesegrade även idag och det är fan inte lätt att slå ett favorittippat lag som har FLOW på hemmaplan. Plus ett lite konstigt domslut när domarna dömde offensiv foul mot Lundström när han i själva verket fick en serb i huvudet och inte var ett dugg offensiv, och dessutom ytterligare en skum offensiv foul och utvisning på Ekberg när tre minuter återstod och Sverige var i anfall. Och det säger jag trots att jag hatar när folk skyller på domarna, men LITE fega var de faktiskt, men det blir man kanske om det sitter 15 000 galna serber på läktaren och vrålar som apor.
Men serberna var lite lite bättre. Inte mycket mer att säga om det, TYVÄRR, även om jag tycker Sverige kämpade på bra och inte verkade knäckta efter det så kallade Polen-fiaskot häromdagen. Men marginalerna var inte på vår sida, tyvärr tyvärr. Ingen semifinal, så nu känns resten av EM rätt ointressant* och istället väntar OS-kval och såna grejer som vi hade sluppit om vi hade gått vidare.

*Inte HELT ointressant förstås. Man får heja på Danmark istället och försöka vara lite glad ändå.

Handbollsuppladdning

2012-01-23T19:51:00.001+01:00

Usch, nu är det sådär nervöst igen. Ikväll möter Sverige Serbien och det kan, förstås, precis som alla andra handbollsmatcher, sluta precis hur som helst. EM är värre än VM och OS, för i VM och OS är det alltid några soplag som slinker med på någon kvot, så det blir lite lätta matcher. Men i EM är ALLA svinbra. Och nu är det VERKLIGEN vinna eller försvinna som gäller. Tror inte ens det duger med oavgjort. Och Serbien är 1. skitduktiga och 2. på hemmaplan. Och alla vet ju hur Balkanpubliken är. Inte direkt hämmade av sportsmanship om man säger så. Och ett starkt publikstöd kan ju vara som en sjunde utespelare, sägs det.

Läskigt läskigt. Går inte att slappna av en sekund. Se bara vad som hände mot Polen. Hoppas nu att de blågula inte deppat ihop totalt på grund av det. Skällsorden har ju minst sagt haglat. Varför gjorde man inte si, varför gjorde man inte så, varför blev det så många tekniska fel, varför släppte man in så många mål? etc etc. Det är ju alltid mycket lätt att sitta i tv-soffan och ha alla rätt. Jag irriterar mig också på TV4:s expertkommentatorer när de sitter och GNÄLLER när det går dåligt. Staffan & Ola coachar fel, den och den tar inte sitt ansvar som playmaker, den och den vågar inte skjuta. Det hjälper väl fan inte ett dugg, är bara tradigt att lyssna på.

Nu tar vi nya tag! Heja Sverige, friskt humör.

When the toy's upon the highest shelf

2012-01-23T19:05:00.002+01:00

På mitt gym, eller mitt och mitt, på det gym där jag varje månad avsätter en rätt saftig slant för rätten att få gå dit och flåsa och svettas och plågas, där är alla nästan som en stor familj. Eller kanske inte jag då, jag gissar att man måste vara infödd Åhusbo i minst tre generationer tillbaks för att få räknas till familjen. Men många. Och det är rätt så roligt att sitta och värma upp på spinningcyklarna i familjens sköte så att säga, och få ta del av hur det är med Anna-Karins pappa (rätt så dåligt nu) eller Sven-Görans svärmor (lite bättre) och Gunillas knä (fortfarande ont, men hon biter ihop).

Idag när jag och många med mig stod och pustade ut i receptionen efter passet så rusade det in en kvinna och bara Christina, kan du se om min man, Christer Persson är på väg hit? Här kan man frestas att tro att Christina, vid sidan av sin roll som gymägare även besatt en hel del magiska krafter och var lite som Saida, men så var det inte utan det enda hon kunde göra var att kolla i datorns bokningsschema om den gäckande mannen Christer P hade bokat sig för något träningspass. Det hade han inte. Hans fru bröt nästan ihop. Åh herregud, vad ska jag göra? Han svarar inte på sin mobil och det bara sprutar ut vatten ur ett element i hallen hemma!
Verkligen ingen drömsituation om du frågar mig, och det var nu det visade sig att goda råd inte alls var dyra utan tvärtom haglade gratis över kvinnan. Flera stycken ställde kloka frågor kring värmesystemets uppbyggnad samt kom med förslag på tänkbara lösningar. En annan kvinna erbjöd sig att ringa sin man som var i VVS-branschen. Ett äldre par tyckte det var bättre att de åkte med Christer P:s fru hem nu på direkten för att "se vad som kunde göras på plats", och vips hade alla hoppat in i varsin BMW-SUV och susat iväg hem till familjen P*.
.
Sånt är så himla schysst! Det kanske finns hopp om mänskligheten ändå även om man tvivlar ibland.

*Och jag hoppas verkligen att den här Christer P har en bra förklaring till varför han var på "gymmet" och inte hade mobiltelefonen på. Det luktar otrohet lång väg, men sånt vill man ju kanske inte höra när man står mitt uppe i en vattenläcka, så jag lät bli att upplysa fru P om det. Schysst av mig!

Freddie Wadling

2012-01-22T16:46:00.003+01:00

För ett tag sedan skrev randigkatt ett inlägg om Freddie Wadling, som jag helhjärtat instämde i via kommentarsfältet. Skrädde verkligen inte orden, och sen undrar jag lite i en parentes: På Spåret, är det liksom en artisternas ättestupa? Det kan väl inte vara sådär djävla hett att stå och göra covers ihop med Augustifamiljen, men man måste kanske tacka ja ändå eftersom STIM-pengarna börjar sina och hyran ska betalas, ja inte vet jag hur det funkar. Men det känns lite som att är man med där så är man definitivt på väg ut i kylan. Nu i fredags var det ju Uno Svenningson, var har han varit de senaste åren och HUR SÅG HAN UT EGENTLIGEN, som en lektor i svenska och religion nästan. Ja, slut på parentesen.

Freddie Wadling har ju frekventerat På Spåret flera gånger, vilket stöder min teori ovan (och här tänker man också MEN HUR SER HAN UT EGENTLIGEN?) och verkligen slaktat varenda låt han har fått tilldelat sig. Fy vad dålig han är, faktiskt, men eftersom det redan sagts och jag är lat så behöver jag inte upprepa, det är ju så himla smidigt att bara kunna länka till någon annan. Men sen fick jag faktiskt lite dåligt samvete, för det finns faktiskt EN låt som jag gillar, ganska mycket till och med, fast då får man leta sig ända tillbaks till den gamla goda tiden när allt var som det skulle och Freddie sjöng i Cortex, i början av 80-talet nångång.

Varsågod, här kommer The Freaks (man kan se att Freddies tandstatus inte var mycket bättre för 30 år sedan, GÅ TILL TANDLÄKAREN! vill jag också passa på att säga. Tack för ordet.)

Sursöndag

2012-01-22T11:52:00.001+01:00

Idag är humöret verkligen i botten. Orsaker:
1. Vaknade med nackspärr. Jag får nackspärr helt onaturligt ofta, typ minst en gång i månaden. Fast det är inte riktigt nackspärr utan någonstans längre ner, i det som kallas bröstryggen, som det låser sig. Sjukt ont gör det i alla fall. Nackspärr=BORING.
2. SNÖ. Igår när jag var ute och strosade i Guds sköna gröna natur så började Herren plötsligt låta snöslask falla från sin himmel i rikliga mängder. Jaja, det lägger sig säkert inte, tänkte optimistiska jag (detta var alltså igår, hade det varit idag hade det förmodligen varit annat ljud i skällan). Som fan att det gjorde. Fick halka hemåt, nedför åsen genom drivor, nästan. Och i morse när jag vaknade låg jävelsnön kvar. Snö=BORING.
3. Fick en riesengrosse Blase am fuss (nästan den enda tyska jag kan förutom der Minibar ist leer, extremt användbara fraser), det vill säga ett bautastort skoskav på ena Hallux Valgusknölen under gårdagens promenad. Blir så sjukt trött på mina fötter att jag har lust att hugga av dom ibland. Spelar ingen roll hur ingångna skor jag har, jag får JÄMT skoskav. Är det meningen att man liksom måste profylaxplåstra för att slippa få vattenblåsor stora som pingisbollar? När jag kom hem igår efter nästan tre timmars promenad i hällande blötsnö var jag blöt ända in, som man säger. Och när jag skulle skala av mig mina blöta strumpor så fick jag liksom med mig skinnet på vattenblåsan i samma grepp, så att det blev ett köttsår. Som blödde. Gjorde sjukt ont. Gör sjukt ont fortfarande. Dagens promenad blev därför betydligt mesigare. Vilket stör mig, för så här års är det ju nästan bara på helgerna man hinner med långpromenader. Fast Remus blev glad eftersom dagens promenad blev en Remus-promenad. Alltså, han fick bestämma hur vi skulle gå. När Remus får bestämma ska vi alltid följa efter något som man kan döda och släpa hem till grottan. I teorin alltså, i praktiken betyder det att han får plocka upp ett random spår i skogen och gå med nosen i backen och leta, nosa, tänka, fundera och följa efter, fast tillsammans med mig, och under tiden så har det där bytet satt sig i säkerhet för längesen om det inte är döende eller redan dött.
Så idag följde vi ett harspår i cirka 45 minuter, över stock och sten, genom taggbuskar och under hängande grenar. Min nackspärr tyckte att detta tilltag bara var sådär kul och min fot jublade inte direkt heller. Men man får ju offra sig. Remus var i alla fall mycket nöjd med denna aktivitet, och jag gissar att haren också var det på sitt håll. Hur som helst. Skavsår = BORING.
4. Kommer inte på något mer just nu, men det finns säkert massor att hänga upp sig på om man anstränger sig. Denna sinnesstämning=BORING.

ÅH NEJ, Sverige-Polen 29-29

2012-01-21T17:48:00.000+01:00

Men VAD FAN HÄNDE? Först sitter man i en fantastisk första halvlek och Sverige leder med ELVA MÅL i halvtid och det är fest och glädje och man tycker nästan lite synd om polackerna som inte lyckas med någonting. Och sedan är det halvtid och sen kommer polackerna in igen och har förvandlats till några djävla målgörar-robotar och Sverige ser mest ut som ett korplag på dekis och får inte till det varken framåt eller bakåt. Ja, vad säger man?

Sen fattar ju inte jag, om polackerna punktmarkerar Kim Andersson i varje svenskt anfall och Jaszka gör tusen mål, varför punktmarkerar inte svenskarna Jaszka då? Fast det är ju alltid lätt att sitta på röven i tv-soffan och vara expert.

Jaja. Bara att bryta ihop och gå vidare. Det blev ju i alla fall en poäng. Bättre än ett streck som vi brukar säga.

På spåret vecka 3

2012-01-20T21:20:00.000+01:00

HELL YEAH vad Lag Soffan regerar just nu. 42 poäng skyfflade vi ihop till skillnad från Jessica Zandén och hennes exman (28) och Carl Johan de Geer och Johanna Frändén (35). 10 poäng på S:t Petersburg, 10 poäng på Piteå och 8 poäng på New York. PLUS att jag sa "det måste vara Var kommer barnen in med Hansson de Wolfe United" redan INNAN så mycket som en enda ton av musikfrågan hade spelats.

Nu slötittar jag på Insomnia, en norsk 90-talsfilm som jag lyckats missa fram tills nu, men den verkar väldigt seg. Dessutom ser ju Stellan Skarsgård ut precis som när han spelar med i Den enfaldige mördaren i den här filmen, och då är man inte så djävla trovärdig som polis om jag får säga vad jag tycker. Tror jag ska zappa över till TV4 Sport och lite handboll (Norge-Kroatien) istället.

Men jävla bokhandlare då

2012-01-20T18:05:00.002+01:00

Surar lite eftersom jag vill lyssna på Det mörka tornet som ljudbok när jag åker till och från jobbet. Oskar gick nämligen och fyndade de tre första delarna när han var i stan för ett tag sedan. MYCKET BRA, eftersom jag läste de två första delarna när de kom ut på svenska i slutet av 80-talet, men sedan hände ju ingenting, ingenting och åter ingenting på nästan tjugo år. Jo, på andra sidan Atlanten förstås, där satt Stephen på sin kammare och spottade ur sig den ena berättelsen efter den andra, men vad fan hjälpte det mig? Jag är alldeles otroligt lat när det gäller att läsa på engelska, jag har ett rätt så halvtaskigt ordförråd och det är så tradigt att alltid behöva gissa sig till av sammanhanget vad orden betyder. Eller det går väl rätt så bra när jag väl har kommit igång, men det är en gigantisk puckel som ska klättras över först och det gör jag alltså inte i första taget om jag inte är absolut tvungen. Ni kommer således aldrig att få höra mig beklaga mig över "hur mycket som har gått förlorat i översättningen", för sånt fattar ändå inte jag. Hahaha.

Men i alla fall, jag läste de där två böckerna och sedan gick det cirka tjugo år och sedan ramlade de övriga delarna ut på svenska. Mindes jag vad de första två delarna handlade om? Nja, det gjorde jag väl inte riktigt. Det var Roland och Mannen i svart och rätt så dystert, men det kändes inte som tillräckligt mycket kött på benen för att fortsätta direkt med del 3. Blev alltså tvungen att läsa om de två första delarna, och då tog det emot IGEN, för jag är egentligen inte sådär jättemycket för fantasy (fast undantag finns). Eller "magisk realism" som jag har lärt mig att det heter när det inte är hardcore-fantasy med bara en massa alver och jättar och troll och andra märkliga livsformer utan inslag av människor och den riktiga världen. Så det kändes bara Ååååh, jobbigt. Fastän jag VISSTE att jag skulle tycka den var bra när jag väl kom in i dom, för det hade jag ju gjort för tjugo år sedan. I alla fall, det var i det läget som Oskar kom hemdragandes med sina ljudboksreafynd. Och ljudböcker är ju så himla praktiskt. Älskar ljudböcker! Nu har vi haft Roland som färdkamrat ett bra tag, och idag pratade vi, Oskar och jag alltså, Roland fick inte vara med, om att vi skulle köpa på oss övriga delar som ljudböcker också, för nu börjar del tre lida mot sitt slut (för Oskar, jag är fortfarande på del två). Och eftersom jag inte är den som skjuter upp saker till morgondagen så svepte jag in på internet för att göra en liten beställning.
Och då FINNS dom väl fan inte som ljudböcker. Någon fanns visserligen som mp3-bok, men då kan inte Oskar lyssna på den i sin bil eftersom han har en efterbliven bilstereo som inte kan läsa mp3-filer. Nu kan man väl i och för sig köpa mp3-boken och konvertera den till något sånt där cd-format, men orka liksom.
SUR! När man nu för en gångs skull har bestämt sig för att shoppa loss (okej, det gör jag väl ganska ofta när det gäller böcker i och för sig) så GÅR det inte. Ska det vara så här?

Fräcka fredag

2012-01-20T17:00:00.001+01:00

Fanns det inte ett tv-program som hette så? Ett soffprogram med Malena Ivarsson och två oljeinsmorda barbröstade manliga väsen som liksom flankerade soffan och stod och viftade med palmblad. Vifta med palmblad var för övrigt den syssla som de barn som skulle utbildas till husnegrer i Borta med vinden fick börja karriären med på Tara (och innan ni sätter PK-soppan i halsen så URSÄKTA att jag använder ordet "neger" bara sådär, men Borta med vinden är skriven på 1800-talet och då uttryckte man sig på det sättet, SPECIELLT i den amerikanska södern där det hela utspelar sig). Eller det var kanske inte palmblad, man har kanske inte palmer i Georgia, men något slags blad fick de i alla fall stå och vifta undan flugor med under måltiderna. Herrefolkets måltider alltså. Sedan, om de skötte sig, fick de avancera till att diska och städa. Kul liv. Och då var det ändå snäppet finare att vara husneger jämfört med att vara gårdsneger, för då fick man vanligen tillbringa sina dagar med plocka bomull. I boken jag läser just nu, Under kupolen av Stephen King, används för övrigt ordet "bomullsplockande", som i: "din bomullsplockande idiot" som ett svärord av en vit extremkristen maktgalen vice kommunstyrelseordförande. Undrar vad folk skulle sagt om man översatt detta till svenska förhållanden och börjat skrika Din potatisplockande tjockskalle till folk man retade sig på? Sådär löper tankebanorna omkring bara för att jag inte kom på någon roligare rubrik än "Fräcka fredag", men kom inte och säg att jag inte får ihop den röda tråden på ett eller annat sätt.

Avrundade denna fräcka fredag i motionsspåret, för att tala om något annat och viktigare. Jag tar tillbaks det här med fem gånger och sedan är man på banan. Kände mig som om jag låg på dödsbädden idag, och då sprang jag inte ens mördarelljusspåret med alla backarna utan tog en runda i platta Åhus. De där fem gångerna, det var nog mer när man var vältränad och hade ett uppehåll på, låt oss säga en eller ett par månader och så var det lite trögt att komma igång igen. Nu är det nog snarare FEMTON gånger, minst, som gäller innan nära-döden-upplevelserna slutar att ligga på lur utmed motionsslingan. Tio gånger kvar alltså. Cirka. Här gäller det att BITA IHOP OCH KOMMA IGEN. Över krönet på puckeln, annars kommer man att återfödas som en bomullsplockande LATMASK. Och det vill man ju inte.

Nu ska jag elda i kaminen och ladda för På spåret.

ÅH NEJ, Sverige-Tyskland 24-29

2012-01-19T19:47:00.001+01:00

Näe vad det här var bittert. Även om Tysklands jävelmålvakt Johannes Bitter inte ens var med. Men tyskarna spelade bättre och bollarna och domsluten gick inte riktigt svenskarnas väg idag, så är det med den saken. Tur att Sverige redan var klart för spel i mellanrundan, annars hade ju detta varit asdeppigt. Ja, det var det väl ändå. Tyskarna hade i och för sig mer att spela för, eftersom en förlust idag inte bara hade sagt hej då till fortsatt EM-spel utan också möjligheterna till OS. Men ändå. De kunde gott ha fått smaka på hur sådant känns.

Efter hand så fylldes hallen med makedonier, eftersom matchen Makedonien-Tjeckien skulle spelas direkt efter denna. Och idag hejade Makedonien på Sverige, inte för att de har börjat gilla oss helt plötsligt, utan eftersom det skulle ha blivit mer förmånligt för dom, Makedonien, i fortsatt spel om Tyskland förlorade. Och eftersom de "hejade" på Sverige så höll de på och buade och skränade och hade sig i de tyska anfallen. Pinsamt. Folk kan ju tro att det är vi som håller på sådär, som några djävla Balkansupporters. Det går inte för sig.

Jaja, nu är det bara att bryta ihop och gå vidare. Än är ju inte spelet om Europa förlorat.

Att vara sportjournalist

2012-01-19T19:01:00.001+01:00

"Våra experter saknar glöder i era ögon, Tobias"
"Ja, jag kan nästan förstå hur dom tänker där"
"Vad beror det på?"
"Ja, det är lite svårt att svara på så här mitt i matchen"

Om jag hade varit Tobias Karlsson så hade jag bett reportern stoppa upp mikrofonen i den kroppsöppning som är längst från munnen. Men han är väl lite mer mediatränad än jag, kantänka.

Inför matchen

2012-01-19T17:19:00.002+01:00

Sitter och laddar inför matchen mot Tyskland ikväll. Tyskar kan liksom inte förlora nog mycket, tycker jag. Fast två världskrig och ett handbolls-EM räcker för mig just nu.

Tyskland fick ju spö av Tjeckien i söndags, men vann över Makedonien i förrgår. Sverige klarade ju med nöd och näppe oavgjort mot Makedonien, men slog Tjeckien. Det här kan alltså gå precis hur som helst. Oroväckande är dock att Johan Sjöstrand och Jonathan Stenbäcken är magsjuka. Allt enligt dagens nummer av Kristianstadsbladet, som förhoppningsvis inte jätte-up-to-date med situationen nere i Serbien. Så att de har hunnit friskna till igen, menar jag. Annars vilar ju en väldig börda på Andreas Palicka som enda målvakt. Han spelar väl i och för sig i Kiel, så han borde vara van vid att tas med tyskar. Å andra sidan kanske de är vana vid att tas med honom också. Känner till hans svaga punkter. Det får bara inte ske. Och tänk om han får en handboll i huvudet och blir skadad i matchen och inte kan fortsätta spela. Vad gör Staffan & Ola då, slänger in Sjöstrand med en spypåse? Någon tredjemålvakt är mig veterligen inte med i truppen.

Men jag ska väl inte måla fan på väggen i förväg. Jag tror jag går och hänger lite tvätt istället. Så glamouröst är mitt liv nämligen.

EDIT: Läste precis på Aftonbladet att de sjuka var bättre men att Staffan&Ola tagit beslut om att skriva in Mattias Andersson i truppen, just in case. Så att inte Palicka skulle behöva stå där som ensam målvakt ifall Sjöstrand inte tillfrisknade. Staffan&Ola kan man lita på.

Hungerspel hungerspel

2012-01-19T12:00:00.000+01:00

Kan inte nog poängtera hur mycket jag rekommenderar Hungerspels-trilogin av Suzanne Collins. Om man nu kan rekommendera en trilogi när man bara har läst två delar, men det gör jag utan att tveka. Jag sträckte mig efter del tre i samma rörelse som jag använde för att lägga del två ifrån mig, men sedan kände jag bara att Nää, jag måste nog vänta lite, för när del tre är slut är det ju...slut.

Så jag stack emellan med att läsa-om Limpan av Allan Edwall (den rekommenderas för övrigt också om någon mot förmodan har missat denna litterära pärla, sjukt rolig!) för att liksom suga lite på Hungerspelskaramellen. Så jobbar jag.

På tal om hungerspel: Nu är det lunch.

Listigt

2012-01-18T20:47:00.001+01:00

Nu har det ju snurrat omkring en lista på alla coola bloggar i cirka tusen år, och folk utmanar varandra till höger och vänster. Ingen har direkt utmanat mig, men så har jag ju ingen cool blogg med tusen miljoner läsare heller. Så jag SNOR väl helt enkelt listan istället för att vänta på en utmaning som aldrig kommer. Så jobbar jag.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
För ganska så exakt tio år sedan så var jag arbetslös för första gången i mitt liv. Eller rättare sagt, jag hade börjat på mitt nuvarande jobb, fast som säsongsanställd, så jag var ju inte arbetslös i den bemärkelsen att jag desperat sökte alla jobb som fanns, eftersom jag hade ett som låg och väntade på mig några månader fram i tiden. Det var en lite märklig känsla att ha sådär mycket tid till förfogande.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Skottade snö veckans alla dagar, känns det som. Hade ångest över vår gamla värmepanna som inte riktigt ville samverka med ett måndagsexemplar till pelletsbrännare. Svor över våra gamla skruttiga bilar som bara gick sönder stup i kvarten. VILKEN JÄVLA VINTER.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
1. Popcorn
2. Choklad
3. Chips med salt- och vinägersmak
Är man tråkig om man bara kommer på tre? Jag blir aldrig sugen på något annat än detta. Är det något fel på mig?

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Men herregud, vilka ska man välja? Jag kan sjukt många sånger utantill. Till exempel:

1. Den ena handen vet vad den andra gör (Blå Tåget)
2. Inte för kärleks skull (Lars Winnerbäck)
3. Balladen om K (Björn Afzelius)
4. The sick note (trad.arr)
5. And the band played Walzing Mathilda (The Pogues)

Som synes är jag mycket för det här med att kunna svinlånga och episka texter. Förmodligen beror det på att jag gick i söndagsskola helt onaturligt länge när jag var liten.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
1. Betala av mina RÖV-studielån och vårt banklån (inte jättestort, men "den som är i skuld är aldrig fri". Ju.).
2. Sluta oroa mig för den dag bilen (årsmodell 1990) inte längre rullar, eller när huset (byggt 1950) får lite ålderskrämpor.
3. Jobba mindre.
4. Spara sjukt mycket pengar (snål som jag är).
5. Förhoppningsvis vara lite generös mot mina nära och kära också. Det är alltid så himla lätt att ge bort pengar man inte har.

6) FEM DÅLIGA VANOR
1. Lämnar skåpsluckor öppna.
2. Gör skidbacke på osten.
3. Är ordpolis.
4. Säkert besserwisser också.
5. Hatar folk. Åtminstone 95 % av mänskligheten.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Läsa. Skriva. Promenera med hund. Elda i kaminen. Laga mat/baka. Obs, ingen speciell rangordning.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
1. Högklackade skor.
2. Kavaj/tröja med axelvaddar.
3. Stentvättade jeans.
4. Balklänning.
5. Naziuniform.

9) FEM FAVORITLEKSAKER
Datorn. Kameran. Kaminen. Stereon. TV:n.

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Haha, FINNS det tio personer kvar som inte har gjort den? Jag säger randigkatt, Nikky och Plastmamman. De tre blir dragna, som Stephen King skulle ha sagt.

Veckans sökord

2012-01-18T06:10:00.001+01:00

Hej du som googlade Lotta och Roland knullar i andra avenyn och hamnade här. Hoppas du hittade vad du sökte, men jag är rädd för att svaret dessvärre inte finns i den här källan av värdelöst vetande. Minns att det fanns en tv-serie som hette Andra Avenyn för några år sedan, men jag minns inte vad folk hette och ännu mindre vilka som hade sex med varandra. Förmodligen alla, så brukar det bli förr eller senare i såpor.
Och till dig som letade efter bruksanvisning ångmaskin (sorry), hittade du något som verkade användbart så rekommenderar jag dig att INTE försöka på egen hand. Ångtryck och okunskap är en förfärligt dålig kombination.
Och du som tappert slog ihop karamellfärg+transpiration till en enda sökning kan inte heller ha hittat så mycket matnyttigt. Hur tänkte du här?

Däremot tycker jag inte att det är det minsta konstigt att någon har sökt på en abborre som slickar på en apelsin, det är ju en helt normal standardfras för oss som gillar Varan-TV.

HURRA, Sverige-Tjeckien 33-29

2012-01-17T21:47:00.000+01:00

Men puuuuuh, vilken jobbig match. Inte kunde man slappna av en endaste sekund, trots att Sverige ledde från start. Sex måls ledning, då kunde man börja andas lite, men nähä, då åkte svenskarna på en utvisning och tjeckerna knaprade in tre mål på två minuter. Och tre mål är ju detsamma som ingenting när andra laget är i ett flow. Men det ordnade ju upp sig och plötsligt var det fyra minuter kvar och Sverige ledde med fem mål, men nähä, då fick svenskarna TVÅ spelare utvisade samtidigt och tjeckerna kunde fortsätta med sitt knaprande. Fast det är ändå rätt roligt att se lite man-man-situationer, åtminstone när det står klart att Sverige kommer att vinna matchen.

Nu blir det en dags vila, sedan väntar Tyskland på torsdag. På handbollsåterseende.

She'a a little runaway

2012-01-17T20:12:00.002+01:00

Måste bara nämna att jag sprang det plågsamma kuperade elljusspåret idag igen. Gång fyra, en gång till och sedan ska det börja lätta enligt mina teorier. Mina teorier hade dock aldrig kunnat föreställa sig sådana DJÄVLA backar som de i Ankeborgs elljusspår.
Dock! Idag var jag bara tvungen att hämta andan en (1) gång, och det var efter backe 1, eftersom den a. är brant som fan och b. det bara är kanske 10-20 meter mellan backe 1 och backe 2. Egentligen hade jag behövt hämta andan mer än så, men när jag segade mig uppför backe 2+3 (som liksom sitter ihop på ett helt perverst sätt) så stod det folk och snackade precis efter krönet på backe 3. Med andra ord, där jag brukar stanna och stå dubbelvikt och vilja ha syrgas i cirka en halv minut innan jag fortsätter.

Sånt är ju mesigt, dock, så idag var jag tvungen att plåga mig förbi de där människorna utan att stanna. Man vill ju inte verka klen i vittnens närvaro. Det var FAN så jobbigt, men det gick. Den dagen jag klarar backe 1-3 utan att stanna kommer att bli en stor dag i mitt liv, sanna mina ord.

Snart handboll

2012-01-17T20:00:00.001+01:00

Brr, ikväll lär det bli dramatik när Sverige möter Tjeckien. Tjeckien gick ju och spöade Tyskland i måndags, när svenskarna hade ett sabla slit med att få till ett oavgjort mot Makedonien. Och Tyskland får väl ändå räknas som en stor handbollsnation, så det var faktiskt lite otippat. Fast rätt åt tyskarna förstås. De behöver minsann inte alltid vara sådär äckligt bra bara för att de har sin gamla proffs-Bundesliga att frodas i.

Men det värsta är att nu kommer tjeckerna att vara apmalliga och, ännu värre, sprängfyllda av gott tjeckiskt självförtroende, medan svenskarna kanske är lite bleka och molokna eftersom de faktiskt nästan fick spö i måndags. Eller så, förhoppningsvis, så kommer de igen med friskt humör och en hel massa djävlaranamma och spöar skiten ur tjeckerna som kanske trodde de skulle få en lätt match. HOPPAS.

Det här med handboll är så nervöst och jobbigt. Man blev så himla bortskämd under hela 90-talet när det bara regnade medaljer över Bengan Boys och man aldrig någonsin behövde tänka i termer som "kvalmatcher" och det egentligen bara var det där OS-guldet som var ett retfullt uddamål bort. Nu har resten av världen tyvärr kommit ikapp och det känns som att varje match är livsviktig och kan sluta precis hur som helst.

Men nu är det snart dags. Heja Sverige.

Stjärnorna på slottet

2012-01-17T17:47:00.000+01:00

En sak tycker jag är jättekonstig med Stjärnorna på slottet och det är att de, stjärnorna alltså, alltid börjar lipa. Så fort den kändisen som har sin dag ska prata om sin barndom, sin uppväxt, sina föräldrar eller något annat personligt som kanske inte är allmän kännedom så fälls det tårar i både parti och minut. Då tycker man ju: Men varför väljer man att prata om saker som är sådär extremt jobbiga och känsliga då, med folk man knappt känner och ett helt kamerateam dessutom? Eller blir dom tvingade? Får de andra kändisarna små lappar med ämnen som ska tas upp redan vid frukostbordet och blir de kanske rent av tvingade av produktionsbolaget att ställa jobbiga frågor om när och hur döden klampar fram bland ens nära och kära för att det inte ska bli för glatt och ytligt och puttenuttigt?
Jag skulle tycka det var dödligt pinsamt att sitta och böla i tv på bästa sändningstid, men i Stjärnorna på slottet känns det lite som att den som inte gör det snudd på riskerar att bli bortklippt ur hela kändissverige. Tur att man slipper oroa sig för sånt i alla fall.

Idrottsgalan pt 2

2012-01-17T06:13:00.002+01:00

Men JAAAA, Rolf-Göran fick Jerringpriset på Idrottsgalan igår! (Här fick jag googla, visste inte vad det var, men för er som inte heller vet vad det är så är det Radiosportens pris för framgångsrika sportpresentationer, och det är svenska folket som röstar fram vinnaren). Äntligen!

Men kvällstidningar är ju roliga. Aftonbladets Marcus Leifby "misstänkte att Ridsportförbundet hade jobbat hårt för detta", hur bitter och missunnsam får man egentligen vara? Ridsport är den andra eller tredje största sporten i Sverige, sett till antalet utövare, det är väl inte särskilt konstigt att "folket" tycker att Rolf-Görans EM-guld ska premieras. Och landslagen för de andra två stora sporterna, fotboll och ishockey, har inte precis kommit seglande i ett skepp som är lastat med guldmedaljer.

Expressen intervjuade Rolf-Göran, och avrundar artikeln med ett Senare på kvällen, vid midnatt, träffade SportExpressen.se Bengtsson igen, utanför Globen. Dressyrstjärnan valde då att blicka framåt mot nästa sommar och OS i London.– Det är OS som är det stora målet, vi går för segern! Man bara...eeeh, det är ju vakna killar där på SportExpressen.se som inte ens kan skilja mellan hoppning och dressyr. Ni ska kanske ligga hemma i era sängar och sova vid midnatt istället för att ränna omkring vid Globen. Rolf-Göran Bengtsson=hoppning. Jan Brink=dressyr. (MED FLERA, ska förstås tilläggas, det finns många som är bra och som kan hävda sig i världseliten i båda grenarna). Gör om, gör rätt.

Men såna petitesser kan man ju nästan inte reta sig på alls. Eller jo, klart man kan. Man kan åtminstone blogga lite om det.

Idrottsgalan

2012-01-16T20:11:00.000+01:00

Safe:ar lite efter min nästan-fars-upplevelse och har på Svenska Idrottsgalan i bakgrunden. Fast jag kommer inte att orka se hela, och det spelar kanske ingen roll eftersom jag VET att Rolf-Göran Bengtsson inte kommer att få något bragdguld, eller vad man nu får för pris på Idrottsgalan. Det kommer väl att gå till Zlatan eller någon skidåkare. Ett sketet EM-guld i hoppning är förstås inget att komma dragandes med när svenska fotbollslandslaget faktiskt har vunnit en hel EM-kvalmatch.

Rolf-Göran, jag hejar på dig! Ville mest bara få detta sagt.

Mardrömsupplevelse

2012-01-16T20:03:00.001+01:00

Fy fan vad jag var nära ett TRAUMA nyss. Har jobbat som ett litet as hela dagen, hann bara precis hem och kasta i mig lite mat innan det var dags att bege sig till Åhus city för promenad med Remus och två av medlemmarna i The Wendels samt spinningträning. Kom hem, duschade, tände en brasa, gjorde sallad, åt den medan jag bladade igenom lite handbollsskvaller och de viktigaste bloggarna i mitt liv. Kände hur jag kom ner i varv. Eller så himla uppe i varv var jag faktiskt inte innan, för att tala klarspråk var jag SKITTRÖTT, men det låter ju ballt att säga att man går ner i varv. Som att man var en äkta LB-person (LB står i det här fallet för "lite busy" men det ska uttalas LIDE BISSY på dryg skånska, tänk Tiffany Persson, och det betyder att man tror att man är avsevärt viktigare än man i själva verket är).

Satte på tv:n för att simultanhöra lite nyheter i bakgrunden samtidigt som jag läste bloggar. Hörde precis innan TV4-nyheterna startade något om blablabla Tina Lejonberg blablabla friluftsteater blablabla Stefan och Krister blablabla och det får vi ta del av här om en halvtimma. Och jag memorerade detta i något avlägset hörn av hjärnan. Alldeles för avlägset, visade det sig dessvärre. Där satt jag bekvämt nedsjunken bland soffkuddarna, med fötterna på bordet och min Aladdinaskstora dator i knät. Mitt i en spännande artikel om Fredrik Petersens finger (som gick ur led i gårdagens match mot Makedonien, red:s anm) och hur det kändes ("inte så farligt längre", handbollsspelare är tuffa) så HÖR JAG HUR HEMVÄRN OCH PÅSSJUKA RULLAR IGÅNG PÅ MIN TV!

Alltså jag tror aldrig jag har kommit på fötter så snabbt någon gång i hela mitt liv. Jag lyssnar just nu på Revolvermannen av Stephen King som ljudbok, han (revolvermannen, inte Stefan Kung) drar sina revolvrar snabbare än Lucky Lukes skugga. Och det är frågan om jag inte var ännu lite snabbare när jag osäkrade fjärrkontrollen för att TA BORT detta vämjeliga patrask från MIN TV. Alltså jag HATAR buskis och fars så mycket att det inte finns någon rimlig jämförelse, och jag skulle nog hellre ta skära upp pulsådrorna med en slö tårtspade än att genomlida en minut i Stefan och Kristers sällskap. Minns en gång i en av de första säsongerna av Bonde söker fru så var det en av bönderna som bjöd en av sina dejter på typ Snålvatten och jäkelskap. Och det kan jag säga, att hade jag varit den där dejten så hade ALL eventuell gnista slocknat med besked från min sida där.

Nu hann jag, tack vare min blixtsnabba insats, avvärja buskiskatastrofen. Men det var nära ögat! Känner mig både smutsig och liksom besudlad i detta nu. Brrr.

ÅH NEJ/HURRA, Sverige-Makedonien 26-26

2012-01-15T21:11:00.002+01:00

Men åååh, vilken svettig och jobbig EM-premiär det blev mot de där eländiga makedonierna, härifrån soffan alltså, fast jag utgår från att det kanske även är lite jobbigt och svettigt på planen också. Men här i tv-soffan är man ju fullkomligt maktlös. Hatar att se makedonier som precis har gjort mål och skrattar så att man ser ända in till visdomständerna på dom. Hatar den där djävla Balkanpubliken som gapar och väsnas och visslar och kastar grejer så fort Sverige nuddar bollen, kan de inte skärpa sig, sådär håller ju inte vi på. Hatar tanken på att Sverige ska förlora mot såna svin. Nu gjorde de ju lyckligtvis inte det utan det blev oavgjort efter att Sverige legat under stora delar av första halvlek, men sedan segade sig upp till lika i halvtid och ledde med tre mål när det var åtta minuter kvar. Men fyra minuter senare hade de där förbannade makedonierna jagat ikapp och sedan var det nagelbitardrama till slutsignalen.

Jag gillar Robert & Claes, tycker de är jättebra kommentatorer, men SNÄLLA, kan ni inte sluta med kommentarer i stil med: Tänk om Ekberg hade satt den straffen istället för att skjuta i stolpen...Tänk om Sjöstrand hade räddat den där bollen...Tänk om Doder inte skjutit i stolpen...Tänk om vi hade haft Fredrik Petersen inne på plan! Ja, och tänk om alla i Makedonien drabbades av kollektivt hjärnsläpp och började dansa fågeldansen i varje anfall istället för att plöja in mål efter mål? Det vore väl hemskt trevligt och om inte om vore, MEN NU ÄR DET SOM DET ÄR.

Nu sitter jag här och har fortfarande PULS fastän matchen är slut. Det kan inte vara nyttigt med så här mycket adrenalinproduktion. Helst vill jag att Sverige ska leda med minst sex-sju mål hela tiden så att man bara kan njuta. Tänk på det i fortsättningen, Sverige! Nu är det i alla fall en dags vila, sedan väntar match mot Tjeckien på tisdag. PUH.

Ponnyakuten

2012-01-15T18:29:00.000+01:00

Ikväll börjar en ny säsong av ett (av många) program jag älskar att hata, nämligen Ponnyakuten. Det är lite hästvärldens motsvarighet till Mannen som kunde tala med hundar. Fast i Sverige. Rika odrägliga bortskämda snorungar får dyra ponnyer som de inte klarar av och så skickas de till Tobbe Larsson, som alltså är hästvärldens svar på Cecar Milan, och får hjälp att lösa sina problem, som i nittionio fall av hundra handlar om problem med ledarskap och kommunikation, och som enligt mig i nittionio fall av hundra hade kunnat undvikas om de där djävla snorungarna hade gått på ridskola och lärt sig RIDA innan de fick en egen ponny.
Men det är ingen status i att gå på ridskola längre. Det är liksom SOSSE. Så nä, man köper en dyr ponny som någon annan har utbildat upp till SM-nivå och fördärvar den ett tag och sedan betalar man en saftig slant för att någon annan ska rida till den inför nästa tävlingssäsong (det är inga socialgrupp tre-kids som är med här, det kan jag garantera). Och hjälper inte det så kan man ju alltid söka till Ponnyakuten och få träffa kändisar (Tobbe är inte blyg för att bjuda in svenska eliten som gäst- och hjälptränare) och bli lite B-kändis själv på kuppen.

Men roligt är det. I LOVE TO HATE. Ponnyakuten 2012, here we go!

Pangpangbröder

2012-01-15T18:18:00.000+01:00

Igår såg jag filmen Pangpangbröder på svt play och blev besviken. Jag hade kanske för höga förväntningar, för jag gillar den typen av film där kameran bara går och det egentligen bara händer små små vardagliga saker. Typ: Hästmannen, Kokvinnorna, Bondens tid på jorden, Erik och Sigvard etc. Så kallad gubbfilm.

Men de här pangpangbröderna, NJA säger jag. Det hände ju ingenting. Det behöver inte hända så mycket i gubbfilm, det SKA inte hända så mycket i gubbfilm, men ska man filma två personer under tio år så förväntar jag mig lite att man liksom ska få komma dom inpå livet. Litegrann åtminstone. Men nähä. De här två lintottiga barbröstade tvillingbröderna drällde omkring och såg surmulna ut helt utan något som helst sammanhang. Man undrade lite: Varför var den ena typ dvärg? Hur kul är det att vara dvärgtvilling när den andra tvillingen är en viking? Hur är det att bo på Österlen, inte direkt känt för sin vidsynthet, och vara inflyttad stockholmspratande tvillingdvärg? Hur är det att vara jättetvilling och ha en dvärgbrorsa? Men antagligen skulle man väl få undra det som fan, för det var något som överhuvudtaget inte berördes. De här tvillingarna svävade liksom runt sina egna axlar och man fick knappt se dom i något sammanhang alls. Knappt med kompisar, knappt med föräldrar, knappt med varandra heller faktiskt. De bara pågick. Sura och otrevliga verkade de också vara för den delen. Det var ju inte så att man direkt fick någon sympati för någon av dom. Okej, det fick man kanske inte för någon av kokvinnorna heller, de verkade ju i princip mer eller mindre vettlösa. Men där hände det åtminstone lite grejer. Länsstyrelsen kom på besök. Tjuren fick slaktas. Känslorna kring det. KÄNSLORNA. Det är det jag vill åt. Inte se sura tvillingar med bara bröst och blonda lockar såsa omkring och se tjuriga ut utan att man får veta varför. Hear my voice.

Söndag

2012-01-15T15:15:00.004+01:00

Söndag. Har varit ute och promenerat. 2 timmar och 10 minuter, plus lite tid när jag stod och dösnackade med en gubbe som beundrade Remus, tax med rätt att döda. Han, gubben alltså, hade intressant information om några av grannarna. Inte Tengil och Katla, inte Snökuken och Onda Dockan, utan om en släkt (i vilken Onda Dockan ingår) som äger nästan hela gatan som vi bor på. Eller "hela gatan" var kanske att ta i, men fyra hus på en och samma gata plus en firma på andra sidan gatan känns ju nästan som Monopol.

När jag kom hem gjorde vi ett tappert försök att justera förgasaren på motorsågen (min uppgift: hålla i handtaget, valfritt att tolka in hur mycket förgasare "jag" kontra "vi" har justerat), det gick sådär och vi beslöt att Oskar skulle vända sig till experterna på Lantmännen på onsdag, enda dagen på hela veckan som de har öppet längre än till kl 16.00. Så går det till på riktiga landet där det BARA är bönder som handlar.

Innan jag gick ut på min jättepromenad gjorde jag en bröddeg, och när jag kom tillbaks var den färdigjäst. Nu står brödet i ugnen och är snart klart. Funderar på att slänga ihop lite smör och mjöl och nötter och blockchoklad och av detta tillverka någon slags småkaka "när ugnen ändå är varm" så att säga. Ikväll börjar HANDBOLLS-EM. Tio dagar fyllda av spänning och dramatik väntar. Därför: bäst att passa på att vara lite huslig nu.

2012

2012-01-14T16:51:00.000+01:00

Upptäckte precis att min nya dator har en inbyggd kortläsare. Eller, det visste jag i och för sig att den hade, men jag har liksom inte tänkt så mycket på den förrän idag när jag skulle uppdatera min fotodagbok. Och istället för att behöva börja mecka med usb-sladdar och var är just den sladden med just den helt unika lilla kontakten som passar till just den kameran och inte till någon av mp3-spelarna eller Oskars kamera eller eller eller, så var det helt plötsligt bara att ta ut minneskortet ur kameran, pluppa in det i datorns innandöme och vips och voilà så var mina bilder i datorn. Så himla enkelt och smidigt!

Sådär som ni andra förmodligen har haft det i åratal, antar jag.

Backe upp och backe ner

2012-01-14T15:44:00.000+01:00

Idag när jag var ute och gick så passade jag på att fotografera en av mördarbackarna på elljusspåret. Jag är uppenbarligen helt värdelös på att fotografera backar, för det ser inte alls lika brant ut på bilden som det är i verkligheten. Det här ser ju ut som vilken beskedlig liten lutning som helst, som man inte ens borde bli andfådd av att spurta uppför. Kameran ljuger som FAN.

Aldrig mörda på en lördag

2012-01-14T15:24:00.000+01:00

Bra saker med lördag så här långt:
1. Man vaknar pigg och utvilad efter 10 timmars sömn.
2. Solen skiner, himlen är blå. Kallt visserligen, men ingen blåst och ingen snö.
3. Man kan promenera i skogen 2 timmar och 20 minuter och när man kommer hem är det knappt eftermiddag.
4. Tacos igår=enkelt att laga middag idag. Brukar alltid slänga ihop en svingod pastasås på rester från tacosmiddag och det känns liksom som att allt redan är nästan färdigt.
5. Fredagskrysset i DN. Vi har DN fredag-lördag-söndag men jag hinner/orkar aldrig läsa fredags-DN på fredagen. Därför är korsordet kvar på lördagen. Fredagskrysset är veckans bästa korsord. Lördagskrysset är okej, söndagskrysset=boring.
6. Under kupolen är fortfarande bara halvläst. Måste ransonera för att den ska vara riktigt länge, men: HUR SKA DET GÅ?

Den nya tekniken

2012-01-13T21:33:00.000+01:00

Mina föräldrar har fått internet i julklapp. Det går väl sådär för dom att ta till sig den nya tekniken. Min mamma sms:ade efter På Spåret för att dissa det lag som förlorade, och jag svarade med att skryta om att vi vann. Sedan ringde hon för att säga att det hade kommit ett "konstigt streck" när hon skulle skriva bokstäver i svars-sms:et. Jag gissade att hon nog råkat aktivera T9-funktionen och förklarade hur hon skulle göra för att få bort den igen. Sedan sade jag att om hon inte fick det att funka så kunde hon ju alltid googla efter hjälp, och hon bara: Ja, då skriver jag väl Siw, Mobiltelefon, Fel, så löser det sig säkert.

Det värsta är att jag inte vet om hon skämtade eller inte. Jag gissar på inte.

När får barn gå till skolan själv?

2012-01-13T21:27:00.000+01:00

Jenny berättade att hon hade blivit uppläxad av en så kallad proffsförälder härförleden. Ni vet, en sån där som alltid VET hur allting ska vara och som tokdissar andra för att barnen går på dagis, kollar på Gladiatorerna och har ketchup på makaronerna. I det här fallet hade Jenny bara frågat när barn kunde börja gå till skolan själv, kanske när de var 9-10? men NÄHEJ, tolv år ska de vara, punkt slut och end of discussion. Sen kan man ju kanske tycka att det väl är lite skillnad på om man måste korsa en 90-väg utan övergångsställe eller om det är cykelväg hela vägen, men såna där proffsföräldrar brukar vara så djävla kategoriska, så det är ju meningslöst att ens försöka föra en vettig diskussion.

Tolv år alltså. När jag var tolv år så körde jag moppe och tjuvrökte. Man tycker ju att man även skulle klara av att ta sig till skolan för egen maskin då. Det är ingen ordning på någonting längre.

På spåret vecka 2

2012-01-13T21:05:00.000+01:00

PUH! Det var på håret att vi inte vann eftersom vi virrade bort oss alldeles på första resan. Men till sist lyckades Lag Soffan skrapa ihop 27 poäng och klådde därmed både Christer & Morgan (23) och Claes & Nisti-eller-vad-hon-nu-heter (12). Men kvällens omgång kändes SVÅR. Särskilt med tanke på att de som var med var såna som tidigare förlorat, då tycker man kanske att det skulle vara lite lägre nivå. Så att vi kunde glänsa lite mer. Men vi får väl vara nöjda med att vi vann.

Nähä

2012-01-13T17:55:00.000+01:00

Det blev inget paket hämtat. När jag med raska och endorfinfyllda steg travat bort till macken så visade det sig att den stängde 17.30 och inte 18.00 som jag trodde, och klockan var kanske 17.45, så det var ju helt kört. Så är det att bo på landet.

Nu ska jag gå med tunga fjät mot duschen. Sedan: tacos, ett glas vin och På Spåret.

HELG!

2012-01-13T17:38:00.000+01:00

Sådär, då är årets första jobbvecka avklarad, bara 47 eller nåt som återstår innan jorden går under. Fast jag tror ju inte på sånt där. Luther har nog mycket mer att säga till om än någon gammal mayamatematiker som fick slut på inspiration för tusen miljoner år sedan.

Åkte och handlade efter jobbet, som alla andra i kommunen. Fattar inte hur ALLA kan vara på sosse-Ica fem över två när jag kommer dit. Är man ledig kan man kanske handla på förmiddagen, och jobbar man borde man väl inte dyka upp förrän efter fyra-fem eller när nu ni vanliga dödliga slutar, ni som inte stiger upp innan fan själv gör det och därmed också borde ha möjlighet att handla efter jobbet utan trängsel. Men i helvete heller. Irriterande. Särskilt irriterande är det med folk som står i grupp runt sin kundvagn och för långa diskussioner. Idag stod det en gubbe och en käring vid köttdisken och malde på i evigheter om ifall de skulle köpa nötfärs eller blandfärs, och så hade de liksom ställt sin kundvagn på tvären så att folk inte kom förbi. Och de var helt absorberade av detta samtal och verkade inte märka, alternativt gav fan i, att folk knuffade deras djävla vagn hit och dit.
Lite senare återfanns de vid mjölkdisken, och där dryftades det om de skulle ta en eller två paket mjölk. Samma djävla kundvagn ställd på tvären så att man liksom fick tackla sig förbi och tränga sig in för att få tag i ett eget mjölkpaket. LÅT BLI ATT GÖRA SÅ ÄR NI SNÄLLA! Jag blev nästan på lite Falling Down-humör.

Åkte hem, lastade ur en miljon kassar, fyllde kyl och skafferi, lade mig på soffan och powernappade i en kvart. Sedan tog jag taxen och gick till elljusspåret, där Oskar mötte upp på väg hem från jobbet. Han fick en tax och en jacka, sedan åkte han hem och drack kaffe medan jag plågade mig runt de hemska backarna. Hemsk träningsvärk hade jag redan innan, blåste gjorde det och det var på det hela taget mycket jobbigt. Det går lite bättre för varje gång, men backarna får jag nog ge mer än fem gånger innan de slutar vara kräkjobbiga.

Men nu! Sitter jag här och är full av endorfiner och känner mig hur tillfreds som helst. Kom precis på att jag har ett paket att hämta på macken, och istället för att Men åååååh vad jobbigt, jag gör det på måndag istället (macken är nämligen inte bemannade på helgen) så tänker jag nu hoppa i skorna och skutta dit.

På spåret vecka 1

2012-01-12T20:11:00.000+01:00

Ja, jag vet att det är vecka 2, men Lag Soffan har inte haft tid att bänka sig förrän nu ikväll. I vilket fall som helst så gick det strålande, vi skyfflade ihop 41 poäng, jämfört med soplagen Ralf & Maria och Gunilla & Peter, som hamnade på 22 poäng vardera.

41 poäng, det är nästan i klass med Erik & Martina. LAG SOFFAN RULES!
Ville bara nämna det sådär i förbifarten.

Pe Em Ess

2012-01-12T18:56:00.002+01:00

Idag var kroppen, eller hjärnan, inte alls lika medgörlig som igår när det handlade om vilken typ av bränsle som den förtjänade. Och då har jag ändå inte tränat idag eftersom torsdag är städdag. Ja, om man inte ska räkna skura toastol och rensa duschsil och skrubba köksvask och plockaplockaplocka och dammadammadamma överallt som träning. Det gjorde inte jag. Jag var inte ens särskilt hungrig. Blodsockret var stabilt. Men kroppen, eller hjärnan, bara: CHOKLAAAAAAAD! (hej, pms).
Men jag talade strängt till den, kroppen eller hjärnan, och sa att den fick minsann nöja sig med en inlagd paprika, TROTS att det finns choklad hemma. Här ska inga hormoner komma och bestämma över mig.

Känner mig mycket nöjd med den psykologiska vinsten så här långt.

Fear the dark

2012-01-12T17:51:00.000+01:00

Någon som inte är så nöjd just nu är Remus, tax med rätt att döda. Oskar städar (jag är redan klar med mitt städande och kan således sitta i soffan och dricka te och blogga). Är det något Remus verkligen känner djup och innerlig skräck för så är det dammsugaren. Inte så att han morrar och skäller, han blir bara förfärligt nedstämd och deppig. Just nu ligger han bredvid mig i soffan och darrar oupphörligt. När jag inom kort kommer att resa mig för att gå på toa så kommer jag att få sällskap därinne. Av en dyster tax som tycker att livet är för djävla orättvist och GRYMT.

Klotången är ett annat sånt där nedåttjack i Remus' värld. Om den råkar ligga framma så går han en omväg medan han kastar misstänksamma blickar på den. Och då ska tilläggas att hans klor aldrig någonsin blivit klippta så långt ner att det börjar blöda, så han har liksom ingen direkt anledning att tro att Den Onde själv har varit och lämnat ett av sina mördarredskap. Men det räcker att man håller i tassen med ena handen och har klotången i den andra så gnäller han som om man har varit på väg att hugga av hela benet.

Däremot lyfte han knappt på huvudet när det regnade smällare och fyrverkerier över hela Ankeborg på nyårsafton och det lät som kriget härjade utanför ytterdörren. Den andra hunden fick vi lämna på pensionat långt ute i skogen för att han blir precis hysterisk när det smäller även om han är så fullproppad med lugnande medicin att han knappt vet var han befinner sig. Den andra bryr sig överhuvudtaget, men gråter istället över dammsugare och klotänger. Så kan det vara. Nu ska jag gå på toa. I sällskap av en tax.

Filmtajm

2012-01-12T17:37:00.000+01:00

Jag är med i en sån här marknadsundersökningsgrej som går ut på att man får nåt mail om att besvara en enkät då och då, och som tack för hjälpen får man ett visst antal poäng som sedan kan bytas mot Trisslotter. Tror det är något speciellt med dom där djävla Trisslotterna, att någon har manipulerat dom så att det bara är nitlotter, för jag har aldrig vunnit så mycket som 25 spänn på dom man får som "tack för hjälpen" från det här marknadsundersökningsföretaget (hänga gubbe på den?).

Nu var det förfärligt längesen jag loggade in på mitt konto och omvandlade poäng till Trisslotter, men idag gjorde jag slag i saken. Och då hade dom utvecklat det här litegrann, så att man inte bara kunde välja Trisslotter som belöning för sin enkätbesvararmöda (fler hänga gubbe-ord) utan även filmkoder på SF Anytime. Och eftersom det var så sabla längesen jag loggade in hade jag en hel säck med poäng som jag raskt bytte mot åtta (8) gratisfilmer.

Känner mig mycket nöjd just nu.

Kick ass

2012-01-11T20:22:00.000+01:00

Vad jag gillar när man kommer hem från gymmet efter att ha tränat dubbla pass (duktighetspoäng till mig där) och hjärnan bara: Men åh vad det skulle vara gott med en sallad till kvällsmat och styr upp så att man går ut i köket och börjar strimla purjolök och skiva tomater och skala morötter och hålla på, FASTÄN man är slut och trött och helt tömd på energi och det faktiskt nästan vore mer naturligt att släpa sig till soffan, leta fram en chokladkaka ur sitt hemliga gömställe och smaska i sig som om det inte fanns någon morgondag. Kroppen, eller hjärnan, ska ju gilla det snabba och enkla kickarna, sägs det ju, det är ju därför det är så lätt att bli sockerberoende och fastna i snabba kolhydratträsket och såna grejer, sägs det ju. Måste säga att jag gillar när kroppen, eller hjärnan, tänker lite mer långsiktigt och det alldeles av sig själv.

Heja kroppen, keep up the good work!